Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1856, sida 2

(T 0115.) Utrikes Nyheter. AMERIKA. (Presidentens budskap. Fortsättning från N:o 21.) Sundstullen. I öfverensstämmelse med det bemyndigande, som blifvit gifvet, genom ett af Förenta Staternas: senat den 3 sistlidne Mars voteradt beslut, har Danmark underrättats om vår regerings afsigt att för sig göra den stipulation gällande, som innefattas uti den emellan nämnda konungarike och Förenta Staterna existerande vänskaps-, handelsoch sjöfarts-traktaten, och enligt hvilken stipulation enhvar af de båda kontraherande makterna kan, hvart tionde år, frånträda fördraget efter ett års förlopp sedan ett sådant beslut blifvit kungjordt. De skäl, hvilka förmått mig fästa kongressens uppmärksamhet på detta fördrag och föranledt senaten att antaga det föreslagna beslutet, existera ännu i dag i hela sin kraft. En artikel i fördraget skulle, ehuru den ej direkt förpligtar Förenta Staterna att underkasta sig att för amerikanska fartyg och laddningar betala tull vid ingången till och utgången ifrån Östersjön, sålänge konventionen äger bestånd, likväl kunna tolkas i denna mening. Då upptagandet af denna tull icke vore rättfärdigadt af någon internationel lagprincip, hade Förenta Staterna rättighet och skyldighet att frigöra sig ifrån hvarje deltagande i en förpligtelse af denna natur, så att de erhölle fullkomlig frihet att handla så, som deras allmänna intressen och deras heder fordrade. Jag står fast vid den äsigten, att Förenta Staterna icke böra vara underkastade betalandet af sundstullen, ej så mycket för taxan på denna tull, utan derför att denna betalning innefattar ett erkännande af Danmarks rättighet att behandla en af nationernas stora sjövägar såsom ett stängdt haf och sjöfarten på den punkten (sundet) såsom ett privilegium, för hvilket man kan bestämma en afgift af dem, som äro nödsakade att besegla dessa farvatten. Regeringen har, under en föregående omständighet, nära nog liknande den, som nu företer sig, tillkännagifvit sitt beslut att uppehålla hafvens och de stora, naturliga sjöfartskanalernas frihet. Barbaresk-staterna hafva under lång tid afpressat alla de nationer, hvilkas fartyg besökt Medelhafvet, en tribut. Sednaste gången dessa stater uppfordrade Förenta Staterna att betala denna tribut, afgåfvo de, oaktadt de mindre än många andra nationer ledo af dessa roffoerier, dot uttryckliga svar, att de föredroge ett krig framför tributens betalande, och beredde sålunda vägen för verldshandelns befriande från en skymflig taxa, den de mäktigaste europeiska nationer en ganska Jång tid varit underkastade. Om: sättet för sundtullafgifternas utkräfvande företer en olikhet mellan dessa och den tribut, som fordom lemnades Barbareskstaterna, så är likväl deras uppbärande af Danmark icke bättre grundadt i folkrätten än denna sednares. Dessa båda pålagor voro ursprungligen ingenting annat, än en taxa, lagd på en allmän naturlig rättighet, och påtvingad af dem, som vid denna epok voro mäktiga nog. att förhindra en sådan rättighets fria och säkra åtnjutande, men som numera icke ega denna makt. Medan Danmark bestrider våra fordringar på Öresunds och Bälternas frihet, har det emellertid visat sig angeläget att göra nya arrangementer. Det har inbjudit de i saken intresserade regeringarne, Förenta Staternas deruti inbegripen, att skicka ombud till en konferens, hvars ändamål vore att emottaga och diskutera ett förslag, som Danmark äm