Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1856, sida 1

skapsbetydelser, och aftonen skulle varit fullkomlig glad och lycklig, om ej skiljsmessan från Surcon förestått den följande morgonen. oo Under aftonmåltiden satt Paul tyst, men lyeklig han byggde luftslott och tyckte sig ändtligen ha fån nit oasen efter en så lång vandring genom en brän nande öken. Genom arbetsamhet, nit och förstånd kunde han räkna på att i framtiden blifva Dåvidsom kompagnon, ty i Indien hat en driftig, skogsrötljar och åkerbrukare större utsigt på en dylik lycka, år en person med något kapital. Paul hade såledet godt hopp om att bli rik. Efter denna så lätt för verkligade dröm återtog kärleken sina rättigheter Äurore var utan tvifvel en olycklig genom kriget Indien ruinerad enka. En sjöröfvare, den malajisk: djefvulen Bantam, hade svurit att bemäktiga sig Au rore — någonting på den tiden ganska vanligt — men i Kalima, på det holländska plantaget, hade hör ingenting vidare att frukta af denne bandit. För öf rigt hade Surcouf svurit att återtaga sitt af Bantan röfvade fartyg Malacca, och Surcouf svor aldrig få fängt. Från dröm till dröm kom Paul till det van liga slutet på qvinnans vänskap — giftermålet: Til att börja med, beslöt Paul välja Davidson till sir förtrogne och begära råd af dennes erfarenhet: de är af gammalt bekant, att man förvärfvar en vän den person, man väljer till sin rådgifvare. Att bygga luftslott och hänryckas af sjelfskapadt illusioner är menniskans privilegium; det gör hennt båda lyckligare och olyckligare än alla andra varelser. (Forts.)