Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1856, sida 3

hade han sett svaranden drueken på Torggatan, så att han raglat. Konstapeln 23 Ljungqvist: vittnet jemte angifvaren Åhmansson, kallade svaranden den 15 till inställelse i poliskammaren den 17 Dec., då svaranden icke yttrade någonting. En stund derefter kom svaranden tillbaka, åtföljd af ett fruntimmer, anmärkande att han blifvit kallad för oriktig dag, men att han dock skulle afgifva skriftligt erkännande om han vore tilltalad för någon föregående dag. Vittnet Sörensen hade derpå äfven infunnit sig, anmärkande äfven han att misstag på dag egt rum, samt att någon föregående dag säkerligen afsågs, enär svaranden som oftast plägade, då han besökte staden, taga för mycket tillbästa. Sörensen bestred den sednare delen af Ljungqvists vittnesmål, påstående att han högst sagt, det svaranden, liksom andra, stundom kunde förpläga sig något, men icke för mycket. Utslag skulle meddelas den 18 Januari. Vid målets upprop sistnämnde dag, företrädde konstapeln Åhmansson och inlemnade en skrift, hvaruti han återkallade åtalet, enär han mot sin vilja misstagit sig på dagen, för hvilket misstag han anhöll om poliskammarens benägna öfverseende. Derefter afkunnades utslag i saken, så lydande: Som svaranden med flera vittnen styrkt att han den 8 December, då mot honom angifvet är, att han på Torggatan här i staden anträffats drucken, icke alls befunnits i staden; och angifvaren sjelf återkallat sin anmälan, under förklarande att han sig å dagon misstagit, så varder svaranden från åtalet frikänd; och ålägges angifvaren att för inställelsebesvär ersätta ej mindre svaranden med 3 rår än äfven Erlandsson och dennes hustru med 1 rdr 32 sk. hvardera, samt Sörensen, Danielsson, Christensson och Christoffers-son hvardera med 1 rdr bko. Såsom läsaren finner. har poliskonstapeln Åhmansson nödgats återtaga en anklagelse, som han dock förut med ed bekräftat, sedan svaranden lyckligtvis kunnat med flera vittnen ädagalägga sin oskuld. Att avaranden skulle frikännas faller sig af sig sjelf, men oanmärkt kau dock ej lemnas, att Å. sålunda aflagt en mot verkliga förhållandet stridande ed, ty den förklaring hvarmed han efteråt sökte mildra sitt ätgörande, att han begått ett misstag, ett erkännande gjordt efter det svarandens vittnen blifvit hörda, förändrar föga i saken. Hvilket straff tit. Åhmansson kommer att erhålla för denna handling, känna vi ej, men säkert är, att händelsen lemnar ett ytterligare bevis på orimligheten, att poliskonstaplar få på detta sätt vittna i mål, deri de sjelfve äro intresserade af böterne, och detta med dubbel auktoritet mot hvad andra vittnen äga. Anmärkas bör äfven den ringa ersättning såväl svaranden som hans vittnens erhållit för det obefogade åtalet. Svaranden hade nödgats fyra gånger resa in till staden ifrån Björlanda socken — en reI sa, som torde utgöra åtminstone 14 mil — och här uppehålla sig, och erhåller för dessa besvär och kostnader, som blifvit honom oförskylldt ådragne, erI sättning af 3 rdr bko. Vittnena, som rest samma väg en gång, fingo nöja sig dels med 1 rdr bko, dels med 1: 32 hvardera. Detta må vara polis-rättvisa, men visar blott att rättsbegreppen hos denna myndighet befinna sig fortI farande på en besynnerlig ståndpunkt.