Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1856, sida 3

Rättegånesoch Polissaker. På angifvelse af poliskonstapeln 27 ÅÄnmansson var bonden Per Johansson från Käppsholmen i Björlanda socken å Hisingen den 17 sistl. December inkallad hos poliskammaren för det han den 8 i samma månad kl. 5 e. m. skulle ha varit öfverlastad af starka drycker å Torggatan, hvarför yrkades ansvar å honom. Sraranden, som var personligen tillstädes, förnekade tillmälet, påstående att han den dagen icke ens varit i staden. För vittnens inkallande uppsköts målet till den 28 December. När förhöret ånyo företogs sistnämnde dag, anhöll åklagaren om vittnesförhör med konstapeln Åhmansson, hvilken på ed intygade, att svaranden, den han noga kände, vid angifna tillfället varit drucken. För extra konstapeln Stenbergs hörande, som anmäldes vara sjuk, utställdes målet till den 11 Januari 1856. Då undersökningen ånyo förekom den 11 Januari, åberopade svaranden följande vittnen, hvilka på ed hördes neml.: Kustvakten Erlandsson: att vittnet, som är boende hos svaranden, bestämt erinrade sig ha sett honom hemma den ifrågavarande dagen, såväl försom eftermiddagen. Erlandssons hustru: vittnet minnes ganska väl den dagen, då hon biträdt svarandens hustru vid hushållsgöromål, och intygar hon, liksom mannen, att svaranden den dagen icke varit från sitt hem. Hemmanseg. A. Sörensen: vittnet var hos svaranden den ifrågavarande dagen på morgonen, då han erhöll uppdrag att för svaranden uträtta något ärende i staden, visste derför att han då Icke varit der, äfvensom att han icke på tvenne veckor näst före den dagen varit i staden. Skomakaren A. Danielsson: vittnet träffade svaranden den dagen hemma hos sig, både föroch eftermiddagen. Drängen G. Christensson: han hade sett svaranden i sitt hemvist ofta berörde dag mellan kl. 4—5 e. m. Hemmanseg. A. Christoffersson: han hade sett svaranden hemma den dagen vid middagstiden. Derefter hördes på ed å angifvarens sida: Ertra konstapeln Stenberg: en fareller torgdag uti sistlidne månad, dagen kunde vittnet icke bestämma, ) Detta Ode, skrifvet för öfver två decennier sedan, torde, med afseende å nuvarande politiska förhållanden, finnas interessant nog. Det är ej den enda af den utmärkte författarens dikter, som andas ett glödande hat emot det österifrån vår verldsdel hotande barbariet, — ej den enda, som bevisar att skalden ofta, såsom den latinska benämningen vates innebär, jemväl är siare. , Öfversättarens anm.