Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1856, sida 2

— I i hjertat af deras berg. tvinga Santalerna att anlägga vägar ända in Tjenste-köpen inom Tullverket. Under denna öfverskrift innehåller Folkets Röst en utförlig redogörelse för den Wickman-Bergnhrska affären, med anledning af det tryckfrihetsåtal tit. Bergnehr i sin fåvitsko inledt mot nämnde tidnings utgifvare, hr F. Sjöberg. Såsom bekant berättade Folkets Röst, att löjtnant Wickman på Gottland afsändt 1000 rdr bko till majoren Bergnåhr i Stockholm, sedan denne lofvat Wickman att för nämnde summa skaffa honom en tjenst vid kongl. tullverket. I förlitande på detta löftes uppfyllande begaf sig Wickman med familj till hufvudstaden, men möttes der af den obehagliga underrättelsen, att någon tjenst icke fanns till hans disposition och att Bergnöhr, som kommit under konkurs, användt de mottagna penningarne för egen del. Genom en annons i Stockholms Dagblad I förklarade Wickman dessa uppgifter lögnaktiga och kort derefter uttogo på en gång majoren Bergnhr stämning på Folkets Röst med anledning af samma uppgifter, samt hr Sjöberg stimning mot Dagbladets beskedlige utgifvare, i och för den Wickmanska annonsen. (Det sednare åtalet har dock sedermera förfallit). I sin stämning förklarar Bergnhr Folkröstens berättelse vara till alla delar lögnaktig soch mot mig (Bergnehr) till ytterlighet smädlig och ärekränkande, hvarjemte han bestrider allt hvad den åtalade artikeln från början till slut innehåller, såsom fullkomligen sanningslöst och diktadt. Jag har, utropar han, aldrig i något afseende skriftvexlat med löjtnant Wickman, aldrig talt hvarken med honom eller generaltulldirektören baron Gyllenhaal i sädana ämnen, som artikeln angifver etc. Hr Sjöberg tyckes hafva funnit detta djerfva förnekande alltför starkt och har derföre åvägabragt en bevisning, som både för löjtnanten och majoren, att icke tala om generaltulldirektören, måste förefalla ganska förarglig. Först anföres den stämning Wickman uttagit på Bergnehr till öfverståthållareembetet i Stockholm, deri den sednare anklagas att hafva emottagit och förskingrat 1000 rdr bko, hvilka Wickman den 8 Januari 1855 sändt honom i ett bref, för att till annan man öfverlemnas, hvilken anklagelse dock förföll, sedan förlikning mellan parterna träffats; hvarefter meddelas tvenne intyg, det ena af postrevisionen i Stockholm, att enligt Wisby postkontors protokoll och karta af den 8 Januari 1853 ett rekommenderadt bref med 1000 rdr bko från Wisby afgått, med adress: L. A. Bergnähr, Stockholm; det andra af generalpostkontoret i Stockholm, att samma bref anländt till Stockholm d. 23 Jan. s. å. och af majoren Bergnhr egenhändigt mottagits och qvitterats. Härmed är naturligtvis halten af Bergnehrs påstående, det han aldrig i något afseende skriftvexlat med löjtnant Wickman, tillräckligt blottad; också måstehan nu medgifva, det han vid ifrågavarande tid från Wickman verkligen mottagit 1000 rdr bko, ehuru han fortfarande förnekade, att ändamålet var att köpa Wickman en tulltjenst. Hr Sjöberg stannade likväl ej härvid, utan bifogade derjemte följande märkliga dokumenter: Reqvisition. Sedan förre majoren L. A Bergnehr tlll härvarande rådhusrätt instämt undertecknad utgifvare af tidningen Folkets röst, med ansvarspåstående för en i samma tidning deu 22 sistlidne December införd berättelse, rörande ett af underlöjtnanten Wickman hos härvarande poliskammare emot Bergnehr skriftI ligen anmäldt bedrägeri, men hvilken berättelse Bergnchr nu påstår vara sanningslös och sålunda för hans namn och heder kränkande; så får jag härmed anmoda notarius publicus hr J. H. Ritterberg att begifva sig till hr fabrikören Fr. Hagström, boende i buset N:o 13 Jakobsbergsgränd, samt å mina vägnar