Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1856, sida 1

iden oändlige ormens? halsband, denne skröplige kung tror sig ej hafva något att frukta från denhär lilla sluphamnen, emedan den är omgifven af två mil breda bränningar och farliga blindskär. Men jag, som skulle kunna segla mellan månens horn, utan att hänga upp mig, jag frågar icke mer efter bränningar, än fregattfågeln efter Makassar-sundet, då han vill flyga öfver från Java till Borneo. Ett qväfdt skratt beledsagade denna jemförelse. — Hvad vi nu skola göra, fortfor Bantam, — har aldrig någon förr vågat göra. Att bortröfva den vackra Sita) var en småsak, men att bortröfva ett guldkorn i Banjermassings dal är en omöjlighet. Försån J, att jag lofordar er, mina vänner? Vännerne svängde sina cricker i luften. — En dag kom Surcouf, den tappre Surcouf, på det infallet att bygga en fransk flotta, för att drifva kapareyrket i stort och bli amiral. Det fattades honom penningar, för att bygga fregatter. Surcouf vågade en landstigning i Banjermassing), men förlorade nästan hela sin besättning och måste återvända ombord, utan att ha så mycket som en hand full gula korn. Vi skola göra vår sak bättre, mina vänner. — Ja, ja, svarade med låg, men beslutsam röst alla banditerna. — Vet ni, hvad det egentligen är, som man kallar guld? fortfor Bantam; — guld är njutning, guld ) Hjeltinnan i en mängd malajiska folkvisor. 4) Banjermassings dal, så kallad efter Borneos gtörsta flod, som rinner igenom densamma, eröfrades af Holländarne år 1823. Det årliga utbytet af dess Önldgrufvor är ganska betydligt. örvis not.