Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1856, sida 1

med vestmakternas intressen, äfvensom till kriget, så framt de fredliga, från Europa utgående påtryckningarne fortfarande mötas af Rysslands krigiska omedgörlighet. I hvilket fall som helst, får man icke betrakta det stora drama, som nu utspelas, ur den kärare, men inskränktare svenska synpunkten; de större aktörerne spela här uppenbart hufvudrolen, de mindre måste rätta sitt spel derefter, så framt de icke vilja blottställa sig för ett fiasko. Man måste således omsorgsfullt taga sig till vara för några politiska kolibradoserier, och frigöra sig från de allt för högspända anspråk, forntida lysande minnen måhända nog djupt inpreglat hos vissa svagare. nationer. Insändaren har således ansett lämpligt, att Anställa några betraktelser öfver den alll männa Europeiska ställningen, så otillfredsi ställande de än månde vara, då det för den i i utom kulissen stående åskådaren, möter nästan oöfvervinnerliga svårigheter, att utröna de händelserna framkallande hemliga driffjedrarne, till följe hvaraf den oinvigde endast har att bygga på större eller mindre sannolikheter. Benägenheten att betrakta neutraliteten som ett för Sverge oumbärligt nödankare har framalstrat många falska föreställningssätt, ända dertill, att man ansett oss alldeles ointresserade i den Europeiska förvecklingen. Om man nu antager, att tvänne grannfolk hafva alldeleg olika historiska utgångspunkter med deraf föranledda olika föreställningssätt och intressen, der det ena folket, som hyllar den politiska friheten, stödjer sig på civilisationen, det andra folket åter, som hyllar absolutismen, stödjer sig på barbarismen, hvilka nationer således samsas som eld och vatten, och dertill kommer, att den svagare makten står i vägen för den starkares, genom kända, obestridliga fakta uttalade, inkräktningslystnad, bör naturligtvis allt, hvad som bidrager att försvaga den starkare makten, anses gynnsamt för den svagare, i följd hvaraf vestmakternes mot Ryssland förda krig, äfven då det mera uteslutande fördes i Orienten, alltid på det närmaste rörde äfven våra intressen. De nationer, som började kriget, voro, med undantag af Turkarne, mäktiga nog, att icke från Ryssland hafva något att befara, de uppträdde således i allmänt europeiskt intresse, äfvensom till de svagare makternas försvar. Annorlunda är Sveriges ställning, hvars uppgift sär ingen mindre, än valet mellan det nationella oberoendets öfvergifvande och detsammas betryggande, ett val, som hos en ädel, tapper och frisinnad nation icke väcker någon tvekan. Man kan visserligen häremot invända, att om målet är skönt och önskansvärdt, farorna äfven äro stora. Men när vunnos väl några stora mål, utan deremot svarande äfventyrligheter, hvarvid man äfven bör taga i Fötvervägande, att tidskonjunkturerne för RyssIi lands försvagande äro de ypperligaste, som kunna förefinnas, sådana som aldrig äterkomma, och hvilka förhållanden böra lemna Sverge en uppmuntran, att uteslutande kasta sig åt den sida, der likartade intressen äro att påräkna, och att, om dess krigiska medverkan anlitas, man då uppträder med en kraft, som betager Ryssland både vilja och förmåI ga, att framkomma med några hämndefterräknings-längder. — —