Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1856, sida 1

den malajiske röfvarehöfdingen och hoppade på gångspelet, som en ekorre i en tall. Alla banditerna gapskrattade. Bantam fortfor i samma ton: — Jag vill blifva nabob i Polu-Pinang. Jag vill röka min houka i ett chattiram af lönnträ, med två vackra bengaliska slafvinnor vid min sida, den ena för att tända mitt opium ), den andra för att fläkta svalka omkring mig med en panka ). — Kapten har rätt, skreko flera inställsamma röster. — Tron J ej, att jag har samma lust och förmåga som en engelsman? fortfor anföraren; — men, vid svarte Tigern, min far! jag är mycket bättre än en engelsman. De bleka ansigtena från Europa ha ett hull, som smälter i solskenet, men jag . . se här, se min hud .. den är af samma metall som bronsPorten till Caveri pagod. — Ja, ja, skreko samma röster i korus. — Och J andre, mina goda vänner, J min kropps I sextio armar! J måtten väl aldrig tro, att jag lemnar er på hafvet, då jag sjelf slår mig i ro på landbacken! Långt derifrån! Jag ämnar icke afspisa er som pagodhelgon med en risklimp i dagtraktamente. Nej, gossar, ingen må tro, att jag vill knussla med er. Besättningen utbrast i bullrande glädjeyttringar. — Nej, mina vänner, forttor Bantam, — jag är ingen snål Sate. Jag skall ge er alla tillräckligt med penningar, för att bli köpmän för egen räkning. J skolen drifva handel med elfenben och drak) Det kroppsförstörando bruket att röka opium är bland södra Asiens folk lika allmänt som det ar starka drycker bland norra Europas. ) Solfjeder.