Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1856, sida 2

om den sluss, genom hvilken skeppen förut ingingo i den stora bassinen; dessutom hafva Fransmännen till uppgift att äfven förstöra den gent emot belägna torra dockan, haltva bassinen och sjelfva slussen, som med sina storartade portar, sina af huggen sten uppförda sidor och fundamenter sjelf ser ut som en docka. För öfrigt skall allt vara i ordning för sprängningen af dessa föremål; den första tjenade såsom prof på riktigheten af den använda krutladdningen, som skall hafva bestått af ungefär 1000 kilogrammer (omkring 2,354 sv. 47); de öfriga sprängningarna öfverlåtas åt de engelska ingeniörerne, hvilka dock icke använda samma metod som Fransmännen. Dessa (Engelsmännen) hafva längs dockinfattningen utanför gallerierna gräft djupa schakter, för att vid sprängningen kasta stenmuren inåt bassinerna, och ärna spränga sina minor medelst Volta-batterier; Fransmännen bygde blott gallerier under och bredvid bassinerna och betjenade sig till sina minors antändning af den gamla metoden med stubiner. Vid senaste explosionen voro hvarken dånet eller skakningen särdeles starka. I lägret trodde man, att några bomber sprungit i staden, och ingenting vidare. Men öfver explosionshärden utbredde sig deremot en tät, svart stoftoch röksky, som, i brist af det ringaste luftdrag, en längre tid höll sig sväfvande öfver ruinerna. Norra fästena sände inalles tre salfvor, af hvilka ingen skadades, likasom i allmänhet deras skjutpjeser hittills anstält, märkvärdigt nog, ringa skada, oaktadt deras artillerister noga känna hvarje punkts skottvidd och genom särskilda spioner göras uppmärksamme på, när en soldattrupp vågar sig för långt fram i det fria. Sprängningen genom Engelsmännen skall — som man nu siger — företagas om ungefär 8 dagar; svårigheten har hittills endast bestått deruti, att ur mingångarna aflägsna det inträngande vattnet. Väderleken är åter mild, och endast mot qvällarne sjunker termometern till fryspunkten. — Officerare och soldater bereda sig med stor ifver till julhelgens bordsnöjen, hvilka lofva att blifva lukulliska. Mot dryckenskap kämpas för närvarande med framgång på det sätt, att man för öfverbevisade drinkare innehåller en stor del af deras sold. — En annan korrespondent till Daily News uppgifver den af Fransmännen använda krutladdningen till 17,000 47. En skrifvelse från Konstantinopel af d. 27 December till Presse anför några detaljer från de senaste stormarne i Svarta hafvet. Sedan den omtalat klimatets fabelaktiga obeständighet på Krim denna årstid, den ständiga och hastiga omvexlingen af rikligt regn, skarp köld och odräglig hetta, under hvilka man på en och samma dag sett temperaturen falla ifrån 7 graders värma tlll 18 graders köld, omtalar den, att häftiga vindstötar herrskat på höjderna af Balaklava och Kamiesch, samt fortsätter sålunda: — I Kamiesch räknade man icke mindre iän 13 eller 14 fartyg vid kusten. Flere hafva förlist med manskap och allt. I tre dagar drefvos liken efter de skeppsbrutne mot kusten, derpå drefvos de åter till sjös, och kunde först den 23 och 24 upptagas; min korrespondent har räknat omkring 15 sådana. Ibland dessa fartyg varen österrikisk brigg, som var befraktad af franska kommissariatet och följaktligen på stormasten förde vår flagga, som af vinden drefs emot redden af Sebastopol. Den blef lifligt beskjuten af Ryssarne; manskapet har dock, underbart nog, uppnått sydkusten och lyckats landstiga vid foten af våra batterier. I Balaklava hafva tvenne för engelska armån befraktade fartyg förolyckats, liksom förlidet år Prince förolyckades vid inloppet till hamnen, utan att man kunde rädda det. Eupatoria, en af Krims svåraste och farligaste hamnar, skulle naturligtvis genom en så häftig storm blifva förfärligt pröfvad. Olycksfallen hafva der proportionsvis varit ännu talrikare än i Kamiesch. Man försäkrar, att mera än 10 fartyg sjunkit eller strandat. Journ. de Const. meddelar rörande de tilldragelser, hvilka ägde rum i Kars näst före och efter kapitulationen, följande underrättelser: Motståndets sista ögonblick utmärktes genom ett hjeltemod, vid sidan af hvilket de mest lysande vapenbragder försvinna. Sedan lång tid erhöll hvarje i tjenst stående soldat ännu blott en half ration, af hvilken man IIkväl tog hvad som var nödvändigt för innevånarnes näring. De för hvarje man bestämda portionerna minskades dagligen. Sista utdelningen af lifsme