Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1856, sida 3

ör hvilka inträdesafgiften uppgick till 2, 314, 5 nes eller ungefär 1,157,300 rdr bko. ippofagerna. (Hästätare). I Paris har bilett stort sällskap af hushållsegare, vetenpsmän och härdade gurmander, hvilket har till ändamål att införa hästkött bland försäljningsartiklarne i slagtarebodarne. Detta fenomen är emedlertid icke något alldeles nytt. För tio år sedan gjorde ippofagerne mycket väsen af sig i Tyskland, och ett sällskap hästätare bildades med ett försök till en allmän festlig måltid, dervid alla kötträtter skulle vara af ifrågavarande fyrfota djuret; men måltiden kom ej till stånd, emedan allmänheten, sårad i sina fördomar, krossade och sönderslog alla borden. I Paris, der alla ytterligheter hafva sin bostad, och äfven uppmuntras — der är ingenting dylikt att befara. Hippofagerna göra der stora framsteg. M. Geffroy de St. Hilaire har gjort saken till föremål för sina föreläsningar och den lärde professorn blef lifligt aplauderad. Hans åhörare bestodo af hushållsegare, landtbrukare och föreståndare för välgörenhets-inrättningar. Då talaren slutade sitt föredrag med att säga, att den dag nu vore kommen då hästen borde bidraga till menniskoslägtets underhåll lika väl som oxen, fåret och svinet, utropade hundradetals röster i korus: vOui! Oui! tres bien! (Ja! Ja! mycket bra!) Denna fråga, som i första ögonblicket synes något besynnerlig, har nu blifvit offentligen framställd, för att ej mera falla. Redan i början önskade många af åhörarne att få äta hästsoppa, häststek, och andra rätter af detta kött. I detta ögonblick författas der afhandlingar, brosehyrer tryckas om ämnet, regler för Hippofagsällskaper utarbetas, och hästslagterier inrättas. Användandet af ångan vid matberedningen, med afseende på den stora renligheten och lättheten, understödjer företaget i högst betydlig grad. För att kunna taga sig fram hiir i verlden — säges Newyork Dceutsehman — vpehöfver man endast taga några lektioner af en höna, som jagar en gräshoppa. — Sträckt hals, skarpt öga, några få hastiga steg, stadna tvert, speja uppåt, speJa neråt, än till venster, än till höger, ett flaxande, ett pårusande, och du hugger henne. Detta är sättet. Ekar. De största ekar i Skåne finnas säkerligen vid Herrevadskloster i den så kallade klosterskogen, hvarest åtminstone en har en omkrets af 36 fot. Vid Killeröd, underlydande Trolleholm, finnes en ek af 34 fots omkrets och vid Bosjökloster lära äfven fu ns åtskilliga jettar af detta trädslag. Men dessa ekar äro icke kärnfriska, utan inuti mer eller mindre ruttna eller ihåliga och sålunda betydligt gamla, kanske nära nog tusenåriga. Hellre död än overksamhet. Kardinal Consalvi blef är 1821 angripen af ett kroniskt lidande; trenne läkare rådfrägades och förklarade öppet på den sjukes begäran, det denna sjukdom skulle föra honom i grafven förr eller sednare, alltefter det lefnadssätt han komme att följa. De rådde honom emellertid enstämmigt att draga sig tillbaka från sina göromål, emedan själsansträngningarne skulle förvärra hans tillstånd. — Huru länge kan jag då lefva, om jag enligt edra råd slår mig till ro? frågade han. — Vi kunna ännu ansvara er för sex år, svarade de.—Och om jag arbetar? återtog han. — Högst tre år, var svaret. —Mina herrar, fortsatte kardinalen, jag väljer det sednare, ty jag föredrager att lefva två eller tre år i verksamhet, framför sex år i overksamhet.