Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1856, sida 1

(ivila embetsmannabanan. (Ur sista häftet af Agardhs statsekonomiska Statistik.) Vi hafva börjat teckningen af denna tafla, — taflan af svenska eländet. Vi måste bringa den till slut. Svenska embetsmannabanan bör icke uteslutas. Alla embetsmän måste numera, sedan den nya studentexamen är införd, uppfostras, — icke såsom förr hemma hos sina föräldrar, hvarigenom uppfostran blef föga kostsam, — utan redan ifrån 9:de året i de lagre läroverken och sedan vid akademien. Författningarne hafva slutligen gjort nödvändigt för hvarje fader af medelklassen, att låta sina barn uppfostas inom läroverken. Ty alla af medelklassen anses dels för obildade om de icke genomgått ett läroverk och få dels annars icke plats någonstädes. Minst en tredjedel af ungdomen i alla skolor erhålla fattigmedel af några små fonder, som staten anslagit, eller ock stipendier, som några onskilta, — erinrande sig sin ungdoms nöd, ehuru under tider vida mindre tryckande än nu, — testamenterat. Minst en tredjedel af dem, som på detta sätt börja förberedelsen till embetsmannabanan, äro således fattige. Universitetet har allt mer och mer utbredt skyldigheten för embetsmännen att der genomgå en kurs. Betraktom denna kurs. Den innehåller för hvarje embetsman de simplaste elementer af vetenskapernes innehåll. Explicera ett stycke ur en latinsk författare, som de fleste aldrig mer läsa en rad uti, skrifva ett latinskt thema, som de aldrig behöfva i hela sin lifstid, kunna upprepa en proposition ur 6 böcker i den aldeles opraktiske Euelides, som icke läses i skolan i något annat land, (utan måhända England), slutligen upprepa några utanlexor uti hvar och en af de specialvetenskaper, som tillhöra den bana, hvartill ynglingen ämnar sig; se der ändamålet för hans akademiska vistelse under flera år. Denna vistelse är ännu kostsammare än vid de lägre läroverken. Ditkomne fattige från elementar-läroverken, der de kunnat lefva någorlunda sparsamt, måste de vid akademien lefva som de andra studenterne; ty äfven de måste der underkastas seden, att lefva, icke efter råd och tillgångar, utan såsom ens likar lefva. Lefver man annorlunda, så uteslutes man från sina likars umgänge. Så nödgas alla de fattigare studerande lefva i en oupphörlig penning-vigilans, och redan då invigas i detta omsättningssystem, som utgör grundvalen för affärslifvet i Sverge. Fordom voro fattigare studenter informatorer i husen och lefde hos sina patroner utan kostnad, samt förde i oe