Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1856, sida 3

da ett ålmant angmaschineri, en sammansättning af hjul och spindlar, som sammankedja alla länder och riken med hvarandra. Då skall bonden hafva en maschin, som plöjer och sår; ångan skall tröska och bråka lin, ångan skall ombesörja vinodlingen; ångan skall meja säd och sticka sparris, ja, ångan skall skrifva predikan för herr pastorn och en talmaschin förkunna ordet; ångan skall för bönderna gå i kyrkan, och för de ångerfulla uttala bönerna. Uti städerna skall den ej vara mindre sysselsatt. — Under det man på morgonen dricker sitt kaffe, kommer plötsligt en maschin farande, kastar menniskorna en serviette om halsen, tillagar skum, intvålar, hvässar knifven, aftager derpå skägget, och detta allt med en sådan färdighet och noggrannhet, att ej det mindsta strå blir öfrigt. Ordet barberare skall följaktligen försvinna ur vårt språk. Ingenstädes i veriden skall då en intvälande genius med rakapparaterna under armen längre genomvandra gatorna; ångan skall bortskära liktornar, betjena, ta ut tänder, frisera, med ett ord reformera och regera hela verlden. Huru skall om hundra år ett hötel, ett värdshus, en liten krog se ut? Ofverkypare, underkypare, köksoch huspigor äro då öfverflödiga persedlar. En ångmaschin skall duka bordet, framsätta rätterna, föra de resande omkring i staden och göra dem uppmärksamma på alla märkvärdigheter derstädes. Vill främlingen resa, så skall en maschin utskrifva räkningen till honom samt likaledes qvittera betalningen. Komisser och bodbetjenter skall köpmannen förjaga ur sin bod och i stället ditsätta en maschin, som väger socker, mal peppar, rensar kaffe och lägger in cigarrer. En tjuf, som spekulerat på en sockertopp, skall den ta i kragen och utan vidare krus föra honom till poliskammaren. Hvem som efter hundra år får det infallet, att vilja lära sig musik, skall anses för rent vanvettig. Då skall man få se en machin, som producerar mer än en hel fullstämmig orkester. Man skall då skaffå sig en machin på sitt rum, i sin sofkammare, och för några riksdaler om året hafva den bästa kammarmusik. Ouverturer och symphonier, potpourrier och dansmusik, allt detta skall machinen frambringa, och på offentliga ställen derefter gå omkring med tallrickar, då det ej skall vara möjligt för någon att pålägga ett falskt mynt, ty en liten inrättning uti machinen skulle på ögonblicket knäppa till det så att det for bort, och på så sätt offentligen chikanera falskmyntaren. Hvilken herrlig tid för bonden, som kan sitta i spiselvrån under det machinen arbetar för honom, som hvarkeu fordrar kost eller lön, utan på sin höjd fodras med några stenkol eller en korg torf. Den bonde, som då håller sig en ko, skall blifva ansedd för en oxe, ty ängmachinen skall hvar morgon förfärdiga mjölk och derutaf bereda magnifikt smör och ost. Till och med postväsendet skall undergå en förändring. En ångmachin skall emottaga brefven, sodan stämpla och sortera dem. Den skall på ögonblicket uppspåra förbjudna korrespondenser och derom göra anmälan på vederbörlig ort. Hvad tvätterskornas grannlaga slägte vidkommer, så förestår dessa pratsamma najader en sorglig framtid. En med ånga drifven machin skall förbarma sig öfver det smutsiga linnet, skall slå hett vatten på, tvätta, skölja, stärka nattkappor och fadermördare, laga söndriga skjortor och stoppa bristfälliga strumpor. Som sagdt, linnet skall utan mycket prat blifva rent, och tvätterskorna få stryka på foten för machinen och förblekna af hjertesorg. De måste lefva af lutt, liksom en skjorta på ett streck, under det ångmachinen utvecklar ett rentvättadt linne. Hvarje konstberidare, som efter hundra år ännu håller sig hästar, måste vara en riktig narr. En afkomling af herr Hinne skall då rida den högre skolan på ett dresscradt lokomotiv, under det munsjör Pajazzo emellertid sadlar sitt lilla lokomotiv, hvarmed han derefter ränner igenom en tunna och i flygande fläng genomfar banan. Slutligen skall hela sällskapet dansa en quadrille på lokomotiver och derefter utföra en kappränning. Hvad operan vidkommer, så skall man om hundra år ej höra det minsta mer om sångares och sångerskors heshet. En ångmachin skall sjunga toner och göra kadenzer, så att salongen skall nppspärra mun och ögon. De höga lönerna, spelhonorarierna och nöjena bakom kulisserna skola upphöra, och kärlekssjuka löjtnanter ej mer för en kalfatrad sångerskas skull genomprygla recensenterna; man skall ej mer skjuta sig för en primadenna, som, sedd vid dagsljuset, ej är värd ett skott krut. Allt följer af ångan, som, till ära för menskliga snillet, uppstiger som offerrök i luften, ångan, som uppfunnit aktier, hvarmed den lyckliggjort tusende och — nedrökat tusende. — Under ledning af herrarne Baines, Wilson, Miller, Elscy, Flood och bröderna Gregory afgick sistförflutne 12 Augusti en expedition, för att lösa frågan om inomlandsförbindelsen mellan Nordoch Sydaustralien. Utom de ofvannämnda ledarne räknade expeditionen ännu 14 deltagare, samt 50 hästar och 200 får, och förde med sig lifsmedel för två år. Expeditionens plan var följande: man sknlle på tvenne fartyg segla uppför Victoriafloden och derefter framtränga i ostlig riktning längs sturtiska centralöknen till de i Carpentariabugten utfallande strömmarne, samt derifrån försöka att i sydlig riktning nå Barcofloden, till hvilken det förut lyckats Mitchell och Kennedy att framtränga. IKuriös lefvernesbeskrirning öfver en sköflickare. Han lefde ej mera än 53 år; då dog han. Han hade aldrig varit gift och aldrig haft hushåll, men höll ett förbaskadt hus med en lärgosse, som fick mera stryk än mat. Han tvättade sig aldrig, ty som han ansåg snyggheten för halfva lifvet, så trodde han sig blifva dubbelt så gammal om han icke höll sig ren. Det käraste på jorden för honom var hans pipa. Han gjorde aldrig skulder, ty han ick ingen kredit; den enda han var beständigt skyllig var hans värdinna. Han var ett mönster af ordning, så att om någon inskrift kommer att ristas på ans grafvård böra deri införas följande fyra rader: Tre gånger hvar helgeoch söckendag Askan han slog ur sin pipa, Och dubbelt så ofta med spannrems-slag Tvang lärgossen till att lipa. Frid vare med hans stoft! Hvad verlden med hoNr AA fras spe om ooo Ao hh