Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1856, sida 3

ssss((44 01 eb; (III IIMTVAMLTJAII. Rättegangsoch Polissaker ven! NN . Vid refererandet sistlidne Lördag af några den 4 dennes hos poliskammaren förehafda mål angående fylleri, der angifvarne poliskonstaplarne 31 Johansson och 62 Jönsson funnits hafva lupit i ogjordt väder, medgaf icke utrymmet för dagen att jemväl omtala ett af poliskonstapeln 37 Boberg anstålldt och den 3 dennes äfvenledes till svarandens förmån atrjordt åtal rörande förment fylleri. Boberg hade neml. inkallat cigarrarbetaren Alfred Casper att ansvara för det han skulle juldags-afton omkring kl. 9 å Husargatan i Haga varit rusig ). Nio vittnen, och deribland Boberg sjelf samt konstapeln 31 Johansson, hördes i detta mål. Naturligtvis hade Boberg och Johansson funnit att Casper varit alldeles öfverlastad? den uppgifna aftonen, men Johansson hade dock ej sett Casper ute på någon gata, utan inne på en gård. Af öfrige vittnen intygade väl det ena att C. varit något rörd inne på ett dansnöje, som han och vittnet bevistat, men detta vittne, likasom tre andra, hvilka hela aftonen varit i svarandens sällskap, togo på sin ed att han icke vid angifna tiden varit ute på gatan, hvatjemte tre vittnen, som ock om aftonen sällskapat med svaranden, bestämdt förklarade att han då icke varit drucken. Casper blef derföre frikänd, men någon ersättning ansågs ej kunna honom tilläggas. Man fick af förestående mål bekräftelse på det gamla kända påståendet, att polisfull är en särskild och icke för alla märkbar grad af fylleri. — Sedan bruksarbetaren Börje Jonsson anmält, att han en af dagarne genom stöld mistat ett par nya svarta klädesbyxor, som förvarats å en för tillfället olåst vind uti det hus han bebor i Majorna, hade polisöfverkonstapeln Ljungqvist lyckats att upptäcka tjufven, som befanns vara en i samma hus boende ogift qvinna, Johanna Amalia Jonsson, hvilken erkände tillgreppet och tillika uppgaf att hon pantsatt byxorna hos en pantlånare, hvarest desamma äfven återfunnos. Vid polisförhöret i Mändags förnekade Jonsson icke stölden, men uppgaf under tårar, att nöden drifvit henne till detta brott, enär hon flera dagar saknat föda. Med anledning häraf upplyste Ljungqvist att Johanna Jonsson verkligen befunnit sig i en nödställd belägenhet, hvilket Ljungqvist inhemtat af i nämnde hus bocnde personer, som omtalat att hon ander sistlidne julhelg icke haft annat att äta än några brödbitar. hvilka hyresgästerna skänkt henne. För målets vidare fullföljd öfverlemnades detsamma till Säfvedahls häradsrätt och Johanna Jonsson förpassades till länshäktet. — I anledning af jungfru Maria Hammarens anmälan, att hon, som är boende uti traktör Hallbergs hus vid Torggatan, den 28 sistl. November blifvit bestulen på en svart klädning och en hvit underkjol samt hennes piga, Nelly Olsson, på en grön kamlottinskappa, hvarvid en hos Hammarön boende syjungfru, Anna Andersson, jemväl mistat en röd och grönrutig ylleklädning, för hvilket tillgrepp man misstänkte en förlidet år här för stöld straffad och unger polisuppsigt stående piga, Anna Sara Carlsson, som olofligen begifvit sig till Borås, hade kommissarien Göthe underrättat vederbörande i nämnde stad härom, der Carlsson anträffades och greps, då hon befanns inneha alla de stulna gångkläderna, hvadan hon förpassades till härv. häkte, derifrån hon inställdes uti Poliskammaren sistlidne Måndag till förhörs undergående. Målsegarne uppgäfvo, att den 29 Nov hade dörren till Hammarens vind funnits öppen, då man bemärkt att stöld blifvit begängen. Tilltalade Sara Carlsson uppgaf att sedan hon d. 28 Nov. på förmiddagen besökt en med henne bekant då hos jungfru IIammaren i tjenst varande piga, hade hon obemärkt knipit nyckeln till vinden, hvarefter hon samma dag på aftonen uppgått dit och tagit klädespersedlarne, med hvilka hon begifvit sig till Boras, der hon sedermera vistats hos sin moder. Målet förvistes till rådhusrätten och Sara Carlsson återsändes till häktet. — I Mindags inställdes hos poliskammaren ynglingen : Hans Petter Melinder, som i 2: års tid varit intagen ä räddningsinstitutet å Hisingen, men hvarifrän nan blifvit skiljd för sturskhet och olydnad. Efter undergänget förhör, dervid Melinder visade sig ödmjuk och ångerfull, beslöt poliskammaren att han skulle inställas hos vederbörande tillsyningsman för itrhållande af första varningen, hvarefter han till den 21 dennes borde visa om han kunnat erhålla någon stadig sysselsättning och skulle han under tiden få itnjuta underhåll å fattigförsörjningsinrättningen i Majorna. ) Märkvärdigt hvad polisen tycks hafva varit sträng den aftonen, då man väl bordt kunna oannärkt få hafva varit litet vupprymd, om så inträfat. Sättarens anm.