Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1856, sida 3

Landsorten. Till Kon. Befallningshafvaude i HERNÖSAND har, från kyrkoherden E. Bergman i Ljustorp, ankommit en så lydande skrifvelse: . Bundtmakaren Hejdenberg från Örebro har, under sistlidna Augusti och September månader, här i socknen på flera ställen hållit conventiklar, på hvilka han haft åtskilliga capitel af Bibeln till ämne för sitt tal. Under hans sednaste besök härstädes, kallade jag honom till mig och frågade honom, till hvilken lära han sig bekände, då han i flera personers närvaro förklarade, att han hörde till Baptistiska Secten och var genom händers påläggning vigd till prest i denna sects tjenst. Jag föreställde honom då, huru samvetslöst det var af honom, som icke hörde till Evangeliskt-Lutherska kyrkan, att tränga sig in i en till denna kyrka hörande församling och genom sina föredrag förleda till affall ifrån den rena Evangeliska läran, och att han väl kunde finna, att jag, såsom Luthersk pastor, icke kunde gifva mitt tillstånd till en baptists uppträdande såsom lärare i församlingen. Härpå svarade han, att han väl insåg, att han icke med mitt tillstånd kunde. hålla sina föredrag; men han kunde dock icke afstå derifrån, emedan anden dref honom att tala; hvarvid jag yttrade, att jag lemnade derhän, hvilken ande det var, som så oförsynt dref honon. Då det sålunda icke lyckades mig att afstyra Hejdenbergs tilltag, förmanade jag honom att åtminstone i så måtto gå mig till mötes, att han skulle lofva mig att i de föredrag, som han då tänkte hålla, icke framkomma med sin baptistiska irrlära; men till sådant löftes afgifvande sade han sig hindras af sitt samvete. Sättet, hvarpå Hejdenberg går tillväga för sitt måls vinnande, röjer mycken slughet. Här i socknen har han, så vidt mig är bekant, mycket sällan i sina föredrag offentligen framhållit sina baptistiska villomeningar. Han börjar icke heller med att framställa sådana, utan med renläriga utläggningar af Skriften; men sedermera sker proselytmakeriet genom baptistiska skrifters utdelande och genom enskilta samtal. Flera personer hafva ock på sådant sätt här blifvit vilseledda; och vid de samtal, som jag med sådane haft, hafva de väl icke bestämdt motsagt mig, när jag sökt öfverbevisa dem om deras villfarelse, men jag har dock kunnat förmärka, att de fortfarande hysa densamma. Hejdenberg har nu åter hitkommit och fortgår lika ohejdadt på sin baua, ehuru han nyligen stått till rätta i Sundsvall för sin otillåtna verksamhet. I detta Hejdenbergs beteende kan jag icke annat se än ett groft trots emot landets lagar, och vore önskligt, om det sålunda framstickande baptistiska högmodet kunde något stäckas. Jag har sökt genom bibelförklaringar och genom Baptismen vederläggande skrifters utdelande motverka de baptistiska villomeningarnas spridande; men ehuru jag har anledning att tro, det dessa åtgärder varit välgörande, hafva de dock visserligen ej gjort tillfyllest, hvarföre jag i största ödmjukhet anhåller, att Kon. Befallningshafvande täcktes vidtaga sådana mått och steg, som kunde sätta en gräns för Hejdenbergs vidare kringresande. Ljustorp den 12 December 1855. Esbj. Bergman