mot regeringen för det steg den härutinnan tagit, så kan den endast träffas deri, att Rikuts Ständers beslut icke blifvit långt för detta stadfästadt, enär hvarje förändring i den ekonomiska lagstiftningen, äfven den billigaste och rigtigaste, bör på förhand tillkännagifvas så tidigt, att de personer, som träffas af den nya föreskriften, hinna ställa sina transaktioner och ordna sin hushållning derefter. Det vore sällan eller aldrig farligt att taga äfven ganska stora steg på den ekonomiska lagstiftningens bana, n. b. i den rätta och allmänt gagneliga rigtningen, blott förändringen blefve i god tid förut tillkännagifven. Det är häri man har att undvika de hastiga brytningarne; det är häri långsamma öfvergångar äro af nöden, och långt mindre i föreskrifternas successiva modifiering, ehuru det medgifves att äfven den senare omständigheten mången gång bör beaktas. Derföre hade det, såsom nämndt är, varit önskligt att regeringen uti tackjernsfrågan fattat och tillkännagifvit sitt beslut en längre tid innan författningen skolat gå i verkställighet.