Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1856, sida 1

De fridlöse på Java. Af Måry. (Forts. fr. föreg. N:r). Paul Tanneron var en ung sjöman från Provence, 25 år gammal, som rymt af kärlek till oberoende. Hans tysta, drömmande skick och matta entoniga tal voro blott en mask, under hvilken en eldig själ lågade. Han reste sig bekymmerslöst från bänken och nedtog från väggen en dubbelbössa— Paul, sade de OClavieres, hejdande honom, — våra grannar, Namaquas, befinna sig på en mils afstånd från oss; af dem hafva vi intet anfall i natt att befara. Rör dig icke ur fläcken! Klockan fortfor emellertid att ringa allt häftigare; hunden hade skällt sig hes och tjöt nu i stället. — Någonting är på färde: jag måste dit, sade Paul och ville gå till palissadporten. oc: Låt mig ensam rekognoscera, utbrast de Clavieres; — är det ett bakhåll, så får du ej utsätta dig för detsamma. lottställ icke en koloni i Sin vagga! Vänten på mig här, mina vänner! — Ni vill således icke, att jag skall följa er, herr grefve, frågade Paul i en aktningsfull ton. : — Nej, min vän, hvarken du eller någon annan. De fyra kolonisterna bugade sig, till tecken att de fogade sig efter hans önskan. De Clavieres iordningsatte sin liftröja af bolstervar, ordnade sitt hår, som nu under landsflykten och tropikens sol ej längre fängslades af pudret och den svarta bandrosen, tog sin stridsvärja, utan att fästa den vid gehänget, och gick med lugna steg till nybyggets gränsor. Natten var kolsvart under träden, men en hvit strimma, som framskimrade oaktadt det djupa mörkret, tillkännagaf grannskapet af hafvet. Klockan hade tystnat, och intet annat ljud förnams, än det bortdöende sorlet af böljorna, som bröto sig mot Samarangs klippiga stränder,