Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1856, sida 2

förhoppningar om en snar befordran inom tullverket, afspisades han med det föga tröstande Svaret: Jag kan litet hindra er, min herre, som någon annan, att söka tjenster när och hvar ni behagar! Det var således klart att Wickmans 1000 rdr banko stannat i händerna på Bergnehr, som sålunda begagnat baron Gyllenhaals namn och heder för att bedraga Wickman; det gällde nu att, sedan allt hopp om den utlofvade tjensten försvunnit, åtminstone återfå penningarne. För detta ändamål begaf sig Wickman, åtföljd af ett par bekanta, hem till Bergnehr, som denna gång var tillgänglig, och, på Wickmans rättmätiga förebråelser, förklarade, att penningarne ganska riktigt skulle varit lemnade till baron Gyllenhaal, för det af Bergnehr uppgifna åndamål, men att då någon lämplig tjenst under tiden icke yppats, hr baronen återställt dem till Bergnehr, som sedermera användt dem, och först efter några dagar vore i tillfälle att lemna dem till Wickman. För att om möjligt undvika skandal, och i hopp att Bergnehr skulle låta vara sig angelläget att i godo uppgöra en så ytterst ömtålig affär, lät Wickman afspisa sig med detta löfte, och man öfverenskom om dagen då Bergnehr kunde återbetala penningarne. Nu borde man väl trott saken vara rengerad, och att Bergnehr, för att undgå vidare obehag, skulle återburit de så bedrägligen åtkomna penningarne; men annat slag. — Niir Wickman äfven nu åtföljd af ett par vänner, på utsatt tid, inställde sig hos Bergnehr för att återfå sina penningar, var Bergnehr icke hemma; men en annan hedersman, (ty kake söker make) förre kaptenen Silfverhjelm, — sorgligt ryktbar genom den famösa rättegången om ett af honom, såsom ombud för skepoch af legda vittnen falskeligen beedigadt testamente — emottog i stället Wickman och hans sällskap med den förklaring, att han (Silfverhjelm) vore underrättad om ärendet, men att då Bergnehr låge under session, samt allt hvad som i hans bostad funnes, vore tillhörigt Silfverhjelm, såsom utsedd syssloman i konkursen, det vore bäst att Wiekman icke vidare tänkte på sina 1000 rdr bko. Naturligtvis återstod nu för Wickman ingenting annat att göra, än att anmäla saken till polisstyrelsens åtgärd; och på skriftlig ansökan af Wickman blef också Bergnehr ganska riktigt inkallad till poliskammaren att stå till svars för bedrägeriet; men som den dag, dertill målets handläggning var utsatt, Wickman, hvilken dåmera förmodligen blifvit mutad till tystnad, anmälte att han för det dåvarande afstode från käromålets fullföljd, så fick saken dervid bero. Underligt synes det emellertid att ett dylikt mål fått nedläggas; och ännu besynnerligare skulle det vara, om, efter de uppgifter Bergnehr både muntligen och skriftligen haft till Wickman, att baron Gyllenhaal låtit betala sig med 1000 rdr bko, för att gifva Wickman en tjenst inom tullverket, herr baronen kan anse förenligt med sin heder och sin ställning som en konungens förtroende-embetsman, att icke begära målets fortsättning i poliskammaren, der rikets ständers justitie ombudsman i så fall väl icke lärer underlåta att bevista förhören. on lätsad likgiltighet ij detta hänseende kunde lätteligen gifva anledning till rätt tvetydiga konklusioner öfver motivet till taxerings-komitens åtgärd, att päföra herr baronen bevillning för en extra inkomst af 10,000 rdr bko. Den af Wickman till poliskammaren ingifne anmälan om Bergnehrs bedrägeri är af följande innehäll: Äfskrift. Till IIÖglofl. Kongl. öÖfverstäthällareN-Embetet för Polisärender i Stockholm! Som jag den 8 Jan. detta är, med posten från Wisby till Herr Majoren L. A. Berghner här i Stockholm afsändt 1000 rdr bko för att till annan person öfverlemnas, men bemälde herr Major sådant uraktlåtit och i stället synes hafva förskingrat medlen, sedan jag, oaktadt flerfaldige påminnelser ej kunnat dem återfå eller derföre erhålla redo; så nödsakas jag anhålla om kallelse till Kongl Poliskammaren å Herr Majoren L. A. Berghner, boende i huset N:o 24 Spetsens backe, under yrkande att han må åläggas att ofvanberörde 1000 rdr bko genast till mig återställa. Stockholm den 7 December 1855. F. Wickman. Likheten med här förvarade originalhandling betygar. Stockholm och Kongl. Poliskammaren den 21 December 1855. Ex officio. Gust. Booberg. paren Rolofsson bevakadt, falskeligen skrifvet, —— — 2— —— Ö5 — —