Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1856, sida 1

dan den erforderliga mängden icke kunde till föreskrifven tid inom riket erhållas. Det i följd häraf från Berlin införskrifna klädet är af samma slag, hvarmed hela preussiska armden beklädes, och hvaraf äfven för norska armden betydlig mängd upphandlas. Det är finare än det svenska, men ändå at bättre pris. 3. Våra gevär hafva icke säker träff på längre håll än 150 steg, men detta är händelsen med alla vanliga gevär, eller med slätborrade pipor. Det är en kolossal osanning, att de ej skjuta säkert på knappt 20 steg. Vi kunna visa förf., när han behagar, ett sammandrag af målskjatningarna för innevarande år, der medeltalet af samtliga regementenas träff på 200 alnar (150 steg) är 35 träffar af 100 skott å en karls frontyta, hvilket är en ganska hög träff, i synnerhet såsom medeltal. 4. Så stor är förf:s okunnighet, att han ej vet att huggare endast undantagsvis varit tilldelade några regementen, samt att de numera till det mesta blifvit utbytta mot faschinknifvar. Att regeringen hos sednaste stinder begärde anslag till sistnämnda sidogevär för hela armden, är sannolikt också förf. obekant. 5. Det är sannt att kopparflaskan är något, men obetydligt tyngre än en af bleck, men denna är vida olämpligare, emedan den ej kan begagnas till kokning och är dessutout betydligt svagare. 6. Vore önskligt att lättnad kunde tillvägabringas, men denna olägenhet finnes i alla armier, mer och mindre. 7. De refflade s. k. minid-gevären äro i fråga att anläggas inom åtskilliga armcer, men ingen armfå, mera än den engelska på Krim, är dermed ännu allmänt försedd. Hvad om ryska armöen säges är icke sannt; endast deras skarpskyttar hafva refflade gevär. I den fransyska hafva endast jägarebataljonerna refflade gevär, och general Canrobert, å hvars ord förf. fäster så mycken vigt, hördes yttra den önskan, att franska linie-soldaten icke måtte få sådana. Vi ega för närvarande dels från Belgien redan ankomne, dels hemma tillverkade, så många refflade gevär, att icke blott alla våra skarpskyttar, utan äfven en icke ringa del af linie-infanteriet dermed kunna förses. De refflade gevären hafva dock ej hälften af den skottvidd, förf. tilldelar dem. 8. De i Berlin beställda pickelhufvorna äro bättre gjorda än här, men fingos likväl för bättre pris, Lättare hufvudbonader eller kepis äro till betydligt antal redan anskaffade, men förvaras, för hushållnings skull, i förråden. 9. Att de nämnda pistolerna befunnits odugliga är fullkomligen ogrundadt. Likaledes att de icke skjuta rätt. 10. Vid alla nyttiga förändringar kan aldrig förekommas, att åtskilligt gammalt blir obrukbart. Hade förf. hellre velat att, för att undgå detta, en tjenlig reform ej skulle vidtagas? Sådant vore temligen stock-konservatift. 11. Det anmärkta felet har händt vid blott några få renslar: sådant bevisar ingenting. Ett större antal nya renslar efter fransysk modell förvaras i förråden. 12. Lägermössorna af äldre modell förvaras i förråden och äro alldeles icke kasserade, utan kunna begagnas, då så erfordras. 13. Historien om 500 par kasserade skackor är alldeles osann. Så många finnas dessutom icke. Dikten är troligen uppkommen leraf, att det blifvit bestämdt, att hvarje trossvagn skall förses med en reserv-skalm (likom vid artilleriet hvartannat fordon har en eserv-tistel). Vid efterfrågan har det uppsifvits oss, att ingen enda skalm blifvit kaserad. — Likaså med hjulen. Uppgiften att le de alla upplefvat mycket, lefvat på haf och land, Bland barbarer och bildade menniskor. Denna killnad mellan bildning och barbari förde ofta till ewligen besynnerliga jemförelser. Sålunda, när Vandrusen gjort någon nafriarEglio FA AA