Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1855, sida 1

——— —— — — öfrerste van Nilgem af Henri Conscience. —— (Forts. fr. föreg. N:o.) — Huru mår ban nu? Är han på bättringsvägen? — Ja, febern räckte en hel månad, och den var grufligt häftig, men denhär veckan her ban blifvit bättre med hvar dag. Han är nu redig, har återfått sitt minne och är för öfrigt vid sina sinnen. Han talar icke mycket; annars skulle jag kunna berätta dig mera; då han säger något, år det bara, för att tacka mig, och jag vill ej stälia några frågor på honom. Han heter Johan, det sade han i går, och det öfriga få vi väl också veta, när han blir friskare. Ännu är han mager som en skrika och hvit som din mössa; första gången han steg upp, var ban så svag, att han hade fallit omkull, om icke jag fattat i honom. — Stackars gosse! — Nu är han mycket kryare; ban går rätt bra, och sade tillochmed i går, att han i afton ville ut och hemta frisk luft. Knappt hade mor Teerlinck talat ut, förrän en svag och mild röst hördes bakom sängomhänget; den sade: — Moder, min goda moder! Detta ord och tonen, hvarmed det uttalades måste hatt en utomordentlig, en magisk inflytelse på gumman, ty hennes ögon glänste af rörelse; hon tog lam