Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1855, sida 1

—— : IE. motvigt kan utfinnas, ed hvars tillhjelp ett med framgång krönt motstånd kan af de svagare uppställas emot äregirigheten hos de mäktigare inom förbundet. Vi säga med flit främmande motvigtk, emedan i striden emellan Österrike och Preussen om öfvervigten i tyska förbundet föreningen af alla de öfriga tyska regeringarne, sådan den företer sig i förbundsförsamlingen, icke kan utgöra en motvigt, så framt ej församlingen antager ställningen af en oberoende stor matt inom norra Europas statssystem, eller ock sorbinder sig med en främmande stor makt. Men nu kunna ej de mindre tyska staterna utan i förening med Osterrike och Preussen göra anspråk på att vara en stor europeisk makt; med Österrike och Preussen äro de, så framt de lemnas allena, utsatta för ett förmynderskap, oförenligt med deras ställning som suveräna. Och likväl, huru mycket de mindre tyska staterna än må skilja sig i åsigter sinsemellan, i den punkten äro de emellertid alla ense, att de ej älska att nedsjunka till österrikiska eller preussiska provinser. Derföre är det endast en stor fråmmarde makts allians och beskydd, som kunna gifva säkerhet åt det tyska förbundet. Valet ligger blott emellan Frankrike och Ryssland; om England kan ej bli fråga. Det är endast starkt såsom sjomakt; det kan ej gifva Tyskland något beskydd. Efter en långdragen argumentation, för att visa huru de tyska regeringarne ej hafva något att hoppas, utan tvertom allt att frukta af Frankrike, fortfar dokumentet sålunda: 4J betraktande af så väl den yttre som den inre säkerheten, visar det sig att Ryssland, och Ryssland allena, kan beskydda det tyska förbundet. Det förflutna bör lära Tysklands regeringar att, ehuru de ömsesidigt garantera hvarandra sina besittniugar och sin författning. så är det dock Rysslands beskydd som garanterar dem alla. Utan detta beskydd nedsjunka de på en gång till blott och bart österrikiska eller preussiska provinser; med detta beskydd ha de ingenting att frukta af Österrikes eller Preussens ösvervigt. Österrike kan ej våga öfvergifva Ryssland och gå öfser till Frankrike och England. såsom Talleyrand inbillade sig. Österrike skulle lättare betvingas af Ryssland än Preussen af Eogland. Ett dylikt försök från Österrikes sida skulle endast påskynda det ögonblick, då de slaviska, latinska och ungerska elementerna skola tillräckligt hafva återvunnit sin nationella existens för att betaga Österrike allt hopp om öfvervälde inom Tyskland. Dessutom, skulle ock Österrike någonsin gå öfver på franska och engelska sidan, blefve detta endast ett ytterligare skäl för det öfriga Tyskland att sluta sig närmare till Ryssland, emedan de i förening med denna makt icke ha något att frukta af Österrike. Hvad Preussen beträffar, kan det svårligen på egen hand vinna nagot försteg framför Österrike inom Tyskland; men hvad Preussen kan vara ur stånd att ensamt förmå, kan det tillvägabringa med biträde af en stor främmande makt, i händelse de öfriga tyska re geringarne ge denna främmande makt anledning att össka det Preussen skal få öfvervigten inom Tyskland. Man har derföre skäl att vänta det Tysklands regeringar alltid skola erkänna icke blott fördelen, utan den absoluta nödvändigheten af ett fast förbund med Ryssland och i följd deraf alitid skola soka detsamma. Sådant, tillägger Kossuth, är innehållet af detta märkliga dokument. En smula öfvervägande deraf skall sätta hvar och en person med vanligt sundt förnuft i tillfalle att begripa huru högst orimlig den inbillningen är å vestmakternas sida, att de skulle kunna med några slags konster förmå skilja den ena eller den andra af Tysklands regeringar från deras fasthangande vid detta Ryssland, hvaruti de lefva, röras och hafva sin varelse. De måste vara ryssar, en och hvar bland dem, ifrån Habsburgare och Brandenburgare, jemte Wittelbachare, Reuss-Schleiss Gleitz-Lobensteinare, och hvad än de heta, ända ned till den regerande potentaten i Saxen-Koburg-Goutha; de äro alla och måste vara ryssar, eller ock uppgifva sina närvarande beqvämligheter och sina förhoppningar för framtiden. Huruvida Kossuth häri haft rätt eller ej skal framtide: visa.