Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1855, sida 1

vi äro tvertom sannolikt hemligheten på spåren. Vid ert sednaste besök lemnade ni mig en penningesumma, som satte mig i ständ att utan afseende på kost naden fortsätta mina efterspaningar, och jag ber er vara öfvertygad, att jag ingenting försummat, som kan göra mig värdig er välvilja och den belöning af 1000 francs, ni lofvat mig. Hvad jag hittills lyckats skaffa mig underrättelse om är följande: När Karl van Milgem (härvid bugade sig tjenstemannen för öfversten) aflägsnade sig från Westmal, medförande sitt fyra år gamla barn, nämnde han för ingen, hvart han ämnade begisva sig; måhända visse han det icke sjelf. Sedermera inhemtade jag af er, herr öfverste — och mina efterspaningar bekräftade er utsago — att han, ankommen till Weelde ofvanför Turnhout, anförtredde sitt barn åt en gammal skolmästare vid namn Peter Driessens, som med sin hustru bodde i en enstaka belägen hydda utanför byn. Karl von Milgem lemnade åt denne man, som åtagit sig blifva barnets fosterfader, ett litet jeraskrin, inunehällande den summa, för hvilken smedjan blifvit säld, och bemyndigade honom att i händelse af behof öppna detsamma, på det att hvarken barnet eller de gamla makarne skulle lida nöd. Karl von Milgem begaf sig derefter till Holland, hvarest han, enligt hvad allmänt förmodas, ingick i krigstjenst under franske generalen Pichegru. Säkert är, att han sedan dess icke skaffade sig underrättelser om sltt barn; så påstår folket i Weelde, som kände Peter Driessens. — Då säger folket mer än det vet, afbröt honom ölversten; — jag skref tvenne gånger från Egypten till Peter Driessens, men begge brefven förblefvo obesvarade, och först sedan jag efter Klebers död återkom till Frankrike, blef det mig möjligt och tillåtet att besöka mitt barn. Jag reste tll Weelde, och när jag med klappande bjerta färdades öfver ljungneden och