Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1855, sida 1

öfverste van llilgem af llenri Conscience. (Forts. sr. söreg. N:o.) Medan man i smedjon ännu tolade om Karl Ricketicke-tack, hade de båda srämlingarne begilvit sig till värdshuset Kronan, satt sina hästar i stallet och intagit någon förfriskning. Derefter lemnade öfversten ensam värdshuset gick till fots framåt stora landsvägen och stannade framför ett bus, som var kommun sekreterarens bosted. Han knackade på dörren och infördes i en liten kammare, der ban måste vänta temligen länge innan sekreteraren infann sig. Denne, som varit ute på sina egor, bugade sig djupt och vördnadsfullt, sägande: — Herr öfverste van Milgem, jag är er ödmjukaste tjenare. Ursäkta att jag .. Ösversten afbröt hans artighetsutgjutelse, i det han fattade hans hand och sade: Ä — Nåval, min väp, hvad har ni inhemtat? Är min dotter funnen? — Nej, herr öfverste, ännu icke, svarade tjenstemannen sorgset. — Jag olycklige! utbrast öfversten och slog sig förtvinad för pannen; — skall jag då esstå från hvarje hopp! — Herr öfverste, hör hvad Jag bar att berätta, och ni skall finna, att ni alldeles icke har skäl att fördvisla;