Den 24 becember. Di julen är en högtid, när man gerna vill lefva i frid, när menniskorna gifva hvarandra skänker, såsom tecken på inbördes tillgifvenhet, och bereda sig att med tacksamma hjertan fira en af den kristna kyrkans förnämsta högtider, så hade vi i dag velat afhålla oss från alla politiska reflexioner, åtminstone sådana, som röra vår egen regering, hvilka tyvärr vanligen icke kunna blifva af någon vänlig beskaffenhet. Då emottogo vi med telegrafen underrättelsen om den vigtiga regeringshandling, hvarigenom rikets ständers beslut rörande upphäfvandet af exportförbudet för tackjern, mot en utsörseltull af 1 rdr bko pr skel, blifvit af regeringen stadfästadt. Detta regeringens beslut har icke kunnat undgå, att väcka så mycket större belåtenhet, som man haft stor anledning att befara, det utgången skulle blifva en helt annan, eller att, i lyckligaste fall, ett visst belopp skulle fastställas, utöfver hvilket icke vidare utförsel skulle få ega rum. Så vidt vi af telegrafrapporten kunna fatta, har förslaget till en sådan absurd inskränkning förfallit och regeringens beslut är enligt med rikets ständers. Dt har mer än en gång blifvit påpekadt hurusom Sverges egentliga rikedom ligger i dess räamnen, hvilka vi ännu icke äga hvarken nog kapitaler eller nog arbetskrafter att kunna med fördel förädla. En klok statshushållning bjuder oss derföre ovillkorligen, att hufvudsakligen använda våra krafter på råämnenas upptagande ur naturens sköte, för att antingen direkte utföra dem till andra länder, mot utbyte af förädlade produkter, eller ock bearbeta dem blott så mycket, som är nödigt för varornas lättare transporterande. Sedan vi på detta