Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1855, sida 1

modrens hårdhet. Johan betraktade Lena med djup medömkan, och när han märkte, att den unga flickan uppätit största delen af sitt bröd, sköt han till henne stycken af sitt eget, hvarje gång modren hade ögonen sysselsatta på annat håll. Efter frukosten gingo Johan och hans systrar ut till sitt vanliga arbete. Lena tillika med arrendatorskan stannade hemma, för att efterse smörtjärningen ). Sedan mjölken blifvit ejuten i tjärnan och allt var färdigt för smörtillredningen, gick arrendatorskan ut för att taga reda på hunden, som skulle draga härnhjulet. Hon fann honom död i sitt bo. Vid denna anblick kände hennes raseri inga gränsor: hon rusade ursinnig in i stugan, gaf Lena ett slag i ansigtet, kastade ut henne och skrek: — Hunden är död, du eländiga trasunse! Du gaf honom ingen mat i går; men jag skall lära dig . .. Hit! — Och hon började åny slå den stackars Lena, som tigande lät misshandla sig. oa — Amnar du tiga, tills du spricker, du inbitna stycke! tjöt käringen; — Var det kanske inte sanat, att du ej gaf hunden mat i går? Svara, eller jag slar armar och ben af dig! ärn) I Flandern, hvarthån denna berättelse är förlagd, brukas ett slags smörtjärnor med valsbjul, hvtlket sättes i rörelse af en hund, som införes i detsamma. (Forts.)