Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1855, sida 2

Alla de nörvarande ryske stordignitärerne busade sig och lyckönskade markis de Bour eisin, som nu med ett uttryck nf stolthet lyfte sitt hufvud och betraktade den lysande samlingen. Hertiginnan de Chateaurour häade hämnats. men ko aung Ludvigs godhet hade blandat sötma i gallan. — Er beskickning var af politisk natur; ni finner det nu, herr general de Bourvoisin, sade storfurstinnan. Markisen böjde ett knä och förde storfurstinnans hand till sina läppar. Audiensen vor slut. Markisen beledsagades till sitt hotell med all den ståt och de utmärkelser. som öfverensstämde med bans diplomatiska karakter. Just som han skulle gå in i sina rum. stängdes honom vägen af en ung vacker qvinna. Det var fru de Fontenay. — Herr markis, sade hon; jag vill äfven hafva min audiens. . Namnet på damen, min herre? — Hon är icke döpt, och lär aldrig blifva det. Bokstafven P. betydde poupsGe (docka), svarade markisen med en axelryckning. — — Fru de Fontenay fick snart upplysning om sanna förhållandet. I den misstänkta vagnen hade ingen annan dam befunnit sig, än den lilla skönheten, som besann sig i perlemoskrinet. Hon hade således alldeles onödigt plågat sig med misstankar, spionerat och utstått en åfventyrlig resa från Paris till Perersburg. Men markisen såg i allt detta endast ett ny!t bevis på hennes kärlek, och så snart de återvände till Paris firades deras bröllopp med yttersta prakt på konungens bekostnad. slut.