Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1855, sida 2

De se uppå hvarandra fast, På samma gång de 184, De fatta bägarne i hast, Och begges ögon lysa. De klinga, de hvarandra tro, De dricka väldeliga, De stiga upp, att gå till ro. De liga. En i sanning ståtlig teckning, i vårt tycke! Om versens ledighet behöfva vi ej tala, då vi nämnt hr Kiellman-Göranssons namn; läsaren kan ock af det anförda profstycket dömma derom. Återstår blott att tillägga, det en varmt religiös anda, som dock aldrig urartar till pjunk eller fraser, genomgår det hela, och vår korta anmälan är afslutad, ehuru ett arbete af denna art tarfvade en vida utförligare framställning. Utstyrseln är högst elegant, med fint clothband och guldsnitt. I sammanhang härmed anmäla vi: NIKORSDELORNBOr, plockade af la Slraniera. Göteborg. C. F. Arvidssons förlag. Utgor, likasom det osvannamnda, en samling af sånger, men med den väsentliga olikheten, att sångerna bär äro rent lyriska och stå icke till hvarandra i något inbördes sammanhang. Då fors:n icke är för våra lasare obekant, enär vi då och då haft nöjet att återgilva ett och annat litet poem af hennes hand, skall säkert mången med gladje göra hennes närmare bekantskap i dessa dikter, hvilka, om de också ej äro utmärkta för några särdeles snillrika tankar, dock äro rika på en varm och ren känsla, som framträder i ett välljudande och ledigt språk. De flesta här meddelade sångerna äro allvarliga, dock förekommer alven ett och annat af friskare och skämtsammare natur. Vi meddela af dessa sednare följande: Arstidernn. (Mel.: Gubben Noack.) Gubben Vinter :,: är en hedersman. Visst han kyler nosen, Gör den röd som rosen, Men en äkta :,: Skandioav är ban. Han kan bygga :,: broar helt allen, Muntert är att fara På de spegelklara, Jemna broar :,: utan stock och sten. Unga våren :,: är en lustig fyr. Pappas fåogar alla Han till lifs vill kalla; Då han segrar :,: Gubben Vinter flyr. Glad han ilar :,;: sen kring berg och dal. Vingad sångarskara Ses i luften fara, Och snart grönska :,: bassel, björk och al. Mamsell Sommar :,: som ej glömmas bör, Är en vacker flicka, Som man skäimskt ser blicka På hvar fjäril ;,: och hvar kurtisör. Ack den sköna :: vet hon är oss kär! Glädtigt fram hon dansar P:ydd med blomsterkransar. Och oss bjuder :,: uppå mjölk och bär. Gumman Hösten :,: är en treflig fru. Denna omtänksamma, Hulda, goda mamma Våra visthus :,: rikt hon fyller ju, Hvetekaka :,: vänligt hon oss ger; Skäcker oss tillika Saftiga och rika Gyllne frukter :,:, nötter, bär med mer, Vintren, Våren :,: Sommarn och Fru Höst, Alla må vi prisa, Stämma upp en visa Dem till ära :,: med gemensam röst. Detta klingar ju ganska friskt! Diktsamlingen är utstyrd med ett elegant li thografiskt omslag. g—g—— 2—