Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1855, sida 2

blifva så allmän, att vederbörande mätte se, det ett sådant verkligt missbruk af den makt, som ligger i besittningen af det offentliga ordet, icke gillas, samt ofoget dymedelst till en annan gång förekommas. Om det är sannt, att pressens missbruk korrigera sig sjelfva, så kan detta endast ske på denna väg. Vi beklaga att det skall vara Aftonbladet, som framtvingar en sådan tillrättavisning. Hade det varit någon annan, mindre bemärkt och mindre inslytelseagande tidning, så hade saken varit af ringare betydenhet. Med anledning af Kongl. Maj:ts afslag å Rikets Ständers hemställan, rörande ett Ecklesiastik-kollegium, hvilket beslut föranledt Sv. Tid:n till några reflexioner, hvilka vi för några dagar sedan ätergäfvo, yttrar Aftonbladet: Ålven vi hafva hört utgången af isrägavarande ärendes behandling hos vederbörande embetsmyndigheter och på högsta ort omtalas på det sätt, som Svenska Tidningen här anfört Någon annan utgång hade vi icke heller någonsin väntat. Om fråga hade varit om omedelbart antagande af det förslag till bildande af ett nytt kollegium, som vid sistlidne riksdag väcktes af presidenten von Hartmansdorfl, och som egentligen föranledde standernas skrifvelse i ämnet, skulle vi icke heller hafva beklagat denna utgång, emedan sörslaget syntes oss gifva rum för ganska vigtiga anmärkningar både i afseende på det föreslagna kollegiets sammansättning och befogenhet, för att icke tala om vår tvekan angående sjelfva den kollegiala formens lämplighet för en styrelse af den beskaffenhet som den ilrägavarande. Men nu var frågan endast den, huruvida regeringen skulle gå ständernas önskan till mötes att till nästa riksdag låta utarbeta ett förslag till inrättande af ett embetsverk, som kan handlägga och i andra instansen besluta öfver de till ecklesiastikdepartementet hörande ärenden, och å hvilket de universitets kanslererne, serasimerordensgillet och sundhetskollegium nu tillkommande ärenden således sku le öfverflyttas. Rikets ständer hade således icke uttalat sig, hvarken angående sormen eller sammansättningen af det nya em betsverket, och hvad angår den del af dess föreslagna blilvande befogenhet, som ständerna uttryckligen hade angifvit, så var denna onekligen af den beskaffenhet, att hvar och en, som har någon kännedom om de af ständerna utpekade trenne embetsverkens ruttna beskaf. senhet, måste gilla deras indragning och öfverflyttandet af deras åligganden på något annat förnuftigare sammansatt styrelseverk Regeringen hade således vid utarbetandet af det begärda förslaget tämmeligen fria hander och var alldeles icke bunden af den Hartmansdorffska motionen i vidsträcktare mån, än be höfligt var. Men ändå säges ständernas begäran blott om ett förslegs uppgörande och framläggande vid nästa riksdag icke desto mindre hafva blifvit afslagen. Att så skett är, vi upp repa det, icke oväntadt, men det förtjenar dock att anmärkas såsom ett nytt drag af regeringens obenägenhet att lägga hand vid beredandet af de reformer, som af nationens representanter begäras, så snart dessa (reformerna nemligen) råka i strid med vissa ömtåligare intressen, hvilka regeringen för andra ändamåls skull anser sig böra skona. Vi äro Svenska Tidningen tack skyldige för den öppen hjertighet, hvarmed hon låtit bevekelsegrunderna för regeringens beslut i detta fall framskymte, Den Åsky diga erkänsla för regeringens estergilvenhet för presteständets önskningar i detta asseende, som päraknas vid nästa riksdag, lärer nog icke uteblifva. Men om vare sig presteståndet eller regeringen vinner i anseende derpå, att Svenska Tidningen så öppet förråder, att ett slags — köp här anses hafva blifvit uppgjordt, det vilja vi lemna osagdt. I Aftonbladet låsas några sunda och ovedersägligt riktiga anmärkningar af en i de politioda d batt. rna väl hol oO8 fö fFf Offe OM AR Fo f