Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1855, sida 1

Den hemliga beskickaingen. Af LGOn GOZEIAn. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Om hon någonsin blir gift med min herre, fortfor han för sig sjelf, så blir det sanuerligen svårt att veta, hvilkendera af dem är den egentlige dragonkaptenen. — Hon befallde mig vånta bär. Herre Gud, hvad kan hon vilja mig? Hvarje gång hon tager mina tjenster i anspråk, blir jag rigtigt rädd: hon betalar dem visserligen bra, men de äro alltid förenade med förskräckliga farligheter. Det måste medges, att min herre är en lättsinnig krabat, som dagen före brölloppet reser sin väg med ett annat fructimmer . . . och sedan lemnar dem bada två, för att slåss med Österrikarne. Nu är han val midt inne i hetaste striden... Tänk, om ban stupar! Då kommer han helt säkert och blir ovettig på mig och säger: ,Leouhard, din slyugel, hvarför påminte du mig icke, alt jag var parfymör? — Men nu är jag dum! Stupar ban, så kan han ej gräla mera. Man der kommer fru de Fontenay tilbaka . . . Nå, hur gick det? — Hon har 1est, Leonhard! hon har rest! Jag är bediagen, grymt bedragen! Fruntimret har flytt! vag nen är tom ... Ha, jag anar något, ropade non lifligt; — anar du icke också något, Leonhard? -Nej, platt intet.