Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1855, sida 1

— — Du har således starka franska sympatr er, Warner? — Nej .. men ... Warner tystnade. — Du trycker min hand, du är rörd. Tala, menniska! Du är rörd! Du förskräcker mig... Ö Jag önskade kuana lugna dig, men . . Enimtom är då frågan, käre Warner? — Har du ej märkt, att flera tyska sol:later anhållit mig med frågor, medan de betraktat dig? — Jovisst, men h ad har det att betyda? — Vet du, hvad de fordra? CSe. minsann. Jag förstår icke ett ord af detder hundspråket Tyskan. Hvad forira de? — Jag måste säga dig . ... — Ja, skynda med din förklaring ... — Det är till en soldat, jag talar, fortfur Waruer; upprigtigheten ... — Fortsätt, Warner, och tala lugnt ut? Skall sången gifva mod åt segraren? — Min förträffiiga kamrat från Bapaume! Da är för närvarande icke iaskrifven under någon fana . . . du ullhör ingen regulier korps af franska armen ... — Hå, jog förstår nu, hvad deder soldalerne vilja l — Ja, du har gripit lill vapen såsom frivillig; såsom amaiör. — Och de fordra, att jag skall skjutas såsom amatör ... icke så? Waroer blickade dystert mot jorden. — Det är bårdt, fortfor markisen; när skall emellertid oftåtimingen ske? — Inom tio minuter, svarade Warner. — Herrar Österrisare ha mycket brådtom, anmärkte markisen, (Forts.)