Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1855, sida 1

tydde, att han redan lidit en stor blodförlust. En österrikisk officer förde honom vid armen. Ä — Hvad! uttopade markisen, då han betraktade ÖLerrikaren närmare; — hvad! är det du, min kare Warner, som gjort mig till fånge? — Jag sjelf, din gamle kamrat från militärskolan Bapaume ). Men för fan, hvarför är du civilklädd . . eller råttare, hvarför bar du spökat ut dig som en kryddkrämare, då du gick till strids? — Det vet jag knappast sjelf. Jag befioner mig bändelsevis hår i Weissenburs och hör ett tu tre kanonoch muskötskött . . . piff, paff, piff! . . detskrikes: Österrikarne äro här! Krutröken förvrider bjernan på mig; jag drar min värja ... — Din värja ? — kller rättare sagdt, en annans värja. Sjell har Jag ingen, eftersom jag är tvålhandlare. — Hvad pratar du för galenskaper! Tvälhandlare! — Tvålbandlare . . . eller rättare reseexpedit, som Sör i parfymer. — Ursäkta? Ar du verkligen markis de Bvurvoisin? Jag måste förvissa mig .. — Visst är jag Bourvoisin, men iillsälligtvis också parsymör . . Nog af, jag ryckte till mig en värja från en närstående officer och störtade i striden. Det öfriga vet du . . och du vet äfven, att i morgun är det vår tur att piska er. — Jag vet . . vi ge stryk och ta stryk: så har det varit under en månads tid ... Men jag skulle önska, att Fransmännen redan i dag, i stället för i morgon, toge sin bämnd. ) Ett på 17-bundratalet mycket ryktbart lär. verk, vid hvilket minst lika många utländningar som Fransmän studerade.