Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1855, sida 2

er båda, rättfärdigar helt och hållet mina åtgärder, och J skolen genast inställas för krigsrätten i Weissenburg. — Huru, ropade Bourvoisin, betänk er, innan ni skrider till ett sådant steg! — I krigstider är landets rättvisa öfverflyttad i våra händer. Vi ensamma äro dess lagskipare. — Fångar! mumlade Bourvoisin, blek och skummande af raseri. — Ja både ni och fruntimret, men ... U Fångar, fångar! — Men blott för en kort tid, såvida man ej upptäcker något, som kan försvåra er ställning. — Jag förklarar er, herr major, sade markisen häftigt, att jag alldeles icke erkänner er påstådda rättighet att qvarhålla oss här. I — Amnar ni göra motstånd ? — På flåcken! — Mina herrar, sade majoren och vände sig till de åtföljande olsicerarne, — kallen hit några soldater . . . — Den förste, som nalkas mig, är dödens! ropade markisen, i det han störtade mot en ossicer och ryckte till sig dennes värja. — Ni spelar er roll såsom tvälhandlare ganska illa, sade majoren, i det äfven hen drog vörjan.