Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1855, sida 2

Den 13 December. Att i striderna mellan politiska partier likaväl som emellan religiösa, ja älven emellan anhängarne af olika rent vetenskapliga systemer, striden om sak lätteligen öfvergär till personliga anfall, är något som händt i alla tider och som händer ännu i dag. Till en viss grad är detta ock nödvändigt betingadt af förhållandena, särdeles hvad de politiska striderna angår, emedan ett parti icke är någon tom abstraktion, utan utgöres och representeras just af personer, hvilka sålunda icke alltid kunna skiljas ifrån de satser de sörsakta cch de handlingar de utöfva. Men det motbjudande i dessa personliga anfall ligger deri, att de mången gång öfvergå till beskyllningar af en så kränkande beskaffenhet, som t. ex. den att motståndaren blifvit köpt till att drifva sina satser. Sädana beskyllningar hafva väl på sednaste tider uteslutande tillhört skandalbladen, i hvilkas mun de också föga eller intet betydt. Men af den sednast anlända Stockholmsposten inhemtar man, att skandalbladen bafva erhållit en medtaflare på det området i ingen mindre än — Svenska Tidningen. För vår del visste vi ej rätt om vi skulle tro våra ögon, då vi läste något sådant i denna tidning. Men det stod verkligen der. Det stod verkligen att låsa i Svenska Tidningen, hvars hulvudredaktör bekläder en ganska upphöjd plats i samhället, att en af de tidningar, som med största talang och kraft uppträdt mot den osvenska politik, som begynnte med Carl Johans ankomst till Sverge, ginge helt enkelt Rysslands ärender. Denna sats yttrades, märk väl, icke i den mening, såsom vore tidningens skriftställeri, genom dess opposition mot den n. v. regeringen, till Rysslands fördel, genom den sålunda uppkomna schismen mellan regeringen och nationen, utan det säges rent ut, att tidningens redaktör, som sjelf icke äger något bufvud för politiken, låtit och låter narra sigaf en person inom Östergöthland, som står i slägtskapsförbindelser till någon familj i Ryss land, och hvilkens derpå grundade sympathier för detta land skulle förmått honom, att dels sjelf skrifva i Rysslands intresse, dels narra den opolitiske redaktören, att skrilva i samma anda. Den tidning, hvarom detta säges är Östgötha-Korrespondenten, hvars redaktör, hr C. F. Ridderstad under detta år utvecklat lika mycken sjelfständighet och värma i öfvertygelse, som historiska insigter och en ganska säker politisk blick. Hvilken den andre personen, den Mefistofeles, som utgör hr Ridderstads onde genius är, uppgifves väl icke, men hvar man känner att dermed åsyftas en grefve Klingspor, som med sitt namn undertecknat åtskilliga värderika uppsatser i Östg. Korresp:n, de der utmärkt sig för lika mycken sakkånnedom som ett lugnt och ädelt sramstallningssatt. Sv. Tidn. har, hufvudsakligen genom ins:e, polemiserat ganska mycket mot Ö.-K:s åsigter och