Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1855, sida 2

uppgister, men har alltid af samma tidning blifvit på ett lysande sätt vederlagd i sak, under det O.-K. noga aktat sig att icke yttra ett enda personligt sårande ord. Sedan sålunda alla andra argumenter svikit, tillgriper Sv. Tidn. detta lumpnaste af alla medel att söka göra sin motståndare oskadlig, då den låter införa ett s. k. bref från Östergötbland (utan datum), hvari de ofvannämnda beskyllningarne framkastas. Man ville gerna tro, att det med detta -bress-, införande händt Sv. Tidn. såsom det lätt kan hända hvarje tidningsredaktion, att -brefvetinkommit af förbiseende, och att Sv. Tidn. skulle skynda att gifva detsamma dementi. Men tvertom. Tidningen försvarar brefvets innehåll och binder sålunda hela den föraktliga besbyllniagen vid sig sjels. Tidn. försvarar det sagda, finner det t. o. m. ganska skämtsamt, och triumferar öfver sin lyckliga krigslist, att sålunda vända mot Öst. Korresp. alldeles samma vapen, som den under flera månader begagnat mot regeringen, den framkastade misstanken neml. om ryska sympathier. Det vore lätt att visa Sv. Tidn. hurusom vapnen härvidlag alls ej äro desamma, huru det är en stor skillnad emellan att anse en regering hylla ett falskt politisk system på grund af traditioner från en förfluten tid, och att beskylla en person, som öppet och offentligt uppträder med uttalande af liberala och mot Ryssland fientliga åsigter, för att göra detta i ett syfte alldeles motsatt mot det uttalade, d. ä. till befrämjande af just den ansallna partens intressen. Det förra beteendet kan vara innationellt, oklokt, sjulfviskt, men det sednare är ett öppet bedrägeri. Emellertid öfverlemna vi åt Ö. K. att s sjelf bemöta detta anfall, och han skall sannolikt 4j blifva Sv. Tidn. svaret skyldig; för vår del inskränka vi oss att helt korteligen yttra, det vi I funnit Sv. Tidn:s beteende i denna del, lindrigost sagdt, ovärdigt. Men det är dock ej det enda ställe, der samma blad framkommer med en dylik insinuation. Det låter på ett annat stålle i samma nummer (hvilken för säkerhetens skull blifvit medsänd gratis till Aftonbladets abonnenter) en brefskrifvare i följetongen yttra ord sådana som dessa: Der stå vi nu — — — eller, Gudilof, rättare sagdt, der tyckes Aftonbladet vilia hafva oss. Men, o sosterländska Astontidning, sånnu åro vi vål icke alla von England erkauftlDetta är ju något ganska hyggligt. Lägges nu härtill, att Söndagsbladet med samma post öppet angifver Aftonbladat vara ledt af en utaf Ryssland köpt person, och Folkets Röst i samma vefva anger samma Altonblad vara köpt af I England, dervid begagnande just Svenska Tidn:s styska uttryck, så har åtminstone Sv. Tidn. intradt i ett aktningsvärdt sällskap, dermed vi likväl trodde att den ägde nog mycken hedersI känsla att icke vilja associera sig. År det på detta sätt Sv. Tidn. tänker debutera för nästa I år, så må man väl ha skäl att citera skaldens I ord: i Hlvad du vinner, hjelterygte vinner du dock ej derpå! Och vi befara t. o. m. att den derpå ej heller vinner många prenumeranter.