Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1855, sida 1

vets förmak. För att parera denna stöt, som jag rigtat mot benne, samt förekomma poemets vidare spridning, räckte hon mig handen till försoning och valde fru de Morinval till fredsmäklerska. Vilkoret var, att jag har att vänta en lysande befordran, emot det att jag åtoge mig en beskickning till Petersburg och sönderrifver poemet. Jag gick in derpå. Beskickningen lar vara af högsta vigt, och om den blir val utrattad, kan jag emotse den mest lysande framtid såsom diplomat och militar ... — Men, herr markis! ropade fru de Fontenay för nionde eller tionde gången; — men vagnen, den andre vagnen! Jag har ännu icke fått veta något om den. — Jeg kommer just nu till denna punkt af min berättelse ... Fru de Morinval säger till mig: tvenne vagnar äro i ordning. Ni reser i den ena; i den andra . . . det är mig omöjligt att upplysa er om hvad som befinner sig i den andra. Res genast till Petersburg! Niär väntad vid ryska hofvet. — Men, invänder jag, resa genast, det är mig icke möjligt . . . — Här är en summa af 1000 louisdorer att betäcka era reseomkostnader, svarar fru de Mo rinval, som alldeles icke ville lyssna till mina invändningar. — Betänk dock, att resan sordrar åtskilliga förberedelser, vågade jag säga.