Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1855, sida 1

— Äsbryt mig icke, Emelie! Hvar sak på sin plats! — Nå, fortsätt er dikt! — Dikt! Hvad behagar ni säga? — Eller historia . . . huru ni behagar ... Låt höra vidare! — Markis, fortfor fru de Morinval, man har misskännt edra talanger. Vid en ålder, då ni kunde vara general, är ni endast kapten. — Det är icke mitt fel, svarade jag. — Tvertom, sade fru de Morinval, det är ert fel: ni saknar hvarken förtjenster eller talanger, men er karakter, min herre! Men låtom oss förbizå detta ... vi hafva beslutat, att ni hädanester ej skall möta något hinder i er befordran. Det är å hertiginnans de Chateauroux vägnar, jag meddelar er detta. — Hertiginnan de Chateauroux! utbrast fru de Fontenay öfverraskad; — hertiginnan, som två gånger låtit inspärra er i bastiljen! hon, som är er dödsfiende och alltid hindrat er befordran! — Just hon. Jag blef sjelf lika förvånad, som ni nu är, Emelie, när jag hörde hertiginnans namn, men fru de Morinval fortfor: hertiginnan glömmer de bittra oförrätter, hon rönt af er, herr markis; hon glömmer de smädevisor, ni skrifvit om hennes person: hon förlåter er allt. (Ferts.)