Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1855, sida 2

—————— — — — — — RAR karl begagnar ej nu för tiden batistnasdukar? Tillochmed jag nyttjar inga andra. Jag bör emellertid: tillagga, att de näsdukar jag fann i kofferten, voro mycket små. — Du ser nu, att jag har rätt, inföll fru de Fontenay. — Trösta sig, min fru! Det finnes också herrar, som tycka om små näsdukar. — Låt bli att resonnera! Hvad fann du vidare? — Ingenting mer . . . jo det var sannt; på bottnen af kofferten, hvilken jag med största omsorg åter nedlade sakerna så, som jag fun nit dem, upptäckte jag denbär lilla boken — Gif hit den! . — Men jag får den väl tillbaka, sade Leonhard misstänksamt. — Ja, ja, m n hit med den! Fru de Fontenay ryckte boken ur Leonhards hand och öppnade den. Sedan hon kastat en blick i densamma, ropade hon: — O, det är förskråckligt! — Är det bilder i boken? frågade Leonhard. — Det är förskräckligt I Ah, herr de Bourvoisin, jag skall hämnas på er. — Här kommer kaptenen, min fru, ropade Leonhard. — Må ban komma! sade fru de Fontenay. — O, min fru! Säg honom ingenting! Göm boken! bad Leonhard