Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1855, sida 3

man känna Tyskland och tyska musikens mästare: i annat fall blir förlusten icke mindre för artisten än för allmärheten. Jag vet, hvad Tyskland är för en artist, och med all min vördnad för den egentliga italienska skolan, hyser jag dock den öfvertygelse, att om jag ej tagit tyska musiken till grundval, skulle min känne do a af italienska sången aldrig tillfredsställt mig och min musikaliska förmäga blifvit outvecklad och ofruktbar. Hvad jag derför ailvarligen önskar lägga miss M— på sinnet är, att hon skall förena italiensk sång med tysk musik, emedan den ena är lika nödvändig som den andra, samt undvika falsk pathos, hvilken regel gäller i konsten såväl som i lifvet. Hon skall bemöda sig att vara sann inför sig sjelf och söka finna sanningens skönhet såväl i den enklaste sång som i den svåraste aria. Då skall den stora hemligheten bli hennes, och den mäktigaste beskyddaren mot afund och ondska stå vid hennes sida. Engelsk atmosfer. Den 16 Nov., berätta tidningarne, var i London en så tjock dimma, att dels ångbåtarne på Themsen måste inställa sina turer, dels två jernhantåg vid Wimbledon stötte mot hvarandra, lycklistvis dock utan att några menniskolif gingo förlorade. Flera personer föllo ned i gropar och andra fördjupningar. På Londons gator blefvo stölder i mängd strafflöst föröfvade, emedan polisbetjenterna icke kunde se på 10 å 12 stegs afstånd.