Den 7 becember. Ibland de märkligaste politiska handlingar, som under detta år, ja man kan väl säga detta århundrade, inträffat, är det konkordat, som den unge kejsaren af Österrike ingått med den Romerska stolen. Oaktadt denna handling varit redan för någon tid sedan omnämnd bland våra utrikes nyheter, så anse vi oss böra såsta våra läsares särskilta uppmärksamhet på densamma. Såsom bekant har det varit en hufvuduppgift för hvarje kraftig katholsk furste, att bekämpa påfvedömet, för att dels hindra denna makts ytterligare ingrepp i rikets värdigheter, dels om möjligt återtaga något af hvad före: gångna furstar i detta afseende eftergifvit. Detta har varit monarkernas uppgifter, icke blott i Österrike utan ock i Spanien, Italien, m. fl. länder. Genom hela medeltiden och nyare historien fortgår denna kamp mellan påfvedömet och den verldsliga furstemakten; det förra har sett hela länder från sig assalla, det har sett den verldsliga makten göra sig alldeles sjelfständig, ja till öfverherre öfver kyrkan, sjelfva H. Hel. Påfven inbegripen, men det har dock alldrig släppt sitt mål, utan har med en ihärdighet och slughet, som vore värd en bättre sak, sökt återvinna i ett land hvad det förlorat i ett annat. Under denna kamp har man alltid haft den erfarenheten, att ju mera kraftig och upplyst en furste varit, ju mer har han afskakat sig detta mörka prestväldes ok; der svaghet och sjelfviskhet kommit på thronen, der har äfven prestväldet, lika väl som alla andra privilegierade intressen, om ock än så fiendtliga mot folket, blifvit gynnade, såsom thronens stöd. Den unge kejsaren Frans Joseph har genom det steg han nu tagit blottställt sin regentmakt och öppnat för sina efterträdare ett svalg, hvilket skall kosta dem stora svårigheter att öfvergå. Han har brutit tvärt stafven öfver hela den nyare tidens rigtning i kyrkligt och religiöst afseende, då han åter invigt kättareförföljelserna; han har slutligen vanhedrat alla sina folk, då han lagt dem under det numera tillräckligt blottade påfvedömets klor, icke blott hvad deras tro och gudstjenst angår, utan ock i afseende å undervisning, såväl den lärda som den borgerliga. Och han har, med allt detta, denne kejsare, mest vanhedrat sig sjelf, och detta så outplånligt, att om historien kommer att nämna hans namn, så blir det med tillägget: det var han, som emottog sin krona så: som present af Ryssland och sedermera skänkte sig sjelf och sina folk åt Rom. Vi vilja, på det att läsaren må kunna bedöma detta, meddela några af de vigtigaste pnnkterna i det assedda fördraget mellan H. Helighet Päfven Pius IX och H. Kejserliga Kungliga Apostoliska Majestät Frans Joseph l Art. I. Den heliga Romersk-katbolska religionen skall alltid blifva upprätthållen i kejsardömet Österrike och