— Uvad angår det herr Brock? — Uvad! skulle det icke angå mig? ropade Brock; — jag kan väl icke härbergera både de resande och vagnarne i vagnboden! — Det finnes ingen person i den andra vagnen, sade den resande efter något betänkande. — Det var en annan sak ... Eftersom der icke är någon i vagnen . . . Men der äro väl varor? . — Sannt . . jag har några varupackor der. — Är min herre handlande? — Jag är reseexpedit. — Hvad gör min herre uti? — Hvad jag gör uti? ... Det var tydligt, att den resande icke tyckte om alla dessa frågor, men han insåg, att det skulle varit högst oförsigtigt att lemna dem helt och hållet utan svar, ty han befann sig ju i i en stad, der allt var misstänkt, samt visste af erfarenhet, att värdshusvärden i en stad under krigstider vanligen är dess förste spion. Han svarade derför: — Jag reser för ett hus, som handlar med parfymer. — Skönt! sade herr Brock; — och min herre kommer väl från Paris, pomadans hufvudstad? — Ja.