Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1855, sida 2

inrikes Nyheter. Götheborg. Frägan om general Canroberts sändning till Sverge och de deraf vunna resultater sortfar att sysselsätta de utländska tidningarne. Sednast skrifves i lIndep. Belge: Det börjar att dagas rörande hvad som gen. Canrobert kunnat utverka i Stockholm och hvad han hoppas vinna i Köpenhamn. Man är öfverens derom, trots de motsatta försäkringar, hvilka namneligen Times afgifvit, att man är långt ifrån någon militärisk öfverenskommelse, något aktivt deltagande å de Skandinaviske makternas sida, i de operationer, hvilka kunna komma att företagas i Östersjön nästa vår. Allt hvad hittills i detta afs. blifvit sagdt, reducerar sig till blotta fabler. Den framgång, som berättas vara vunnen af gen. Canrobert, skulle bestå uti ett slags moralisk anslutning af Sverge och Danmark till Vestmakterna. Dessa båda stater skulle, säger man, i deras ordning, erkänna de fyra garan tipunkterna såsom billiga grunder för blifvande fredsunderhandlingar. Så osannolikt detta vid första ögonkastet må synas, så skulle dock Sverge och Danmark intaga en ställning ungefår lika med Österrikes, kanske något mindre avancerad. Och nu bar, som man vet, Osterrike ej vedervågat och ingenting antyder att det skall vedervåga en enda man eller en enda kanon i det närvarande kriget mot Ryssland. Såsom man ser, hafva de som talat om de Skandinaviska makternas aktiva deltagande i den förestående kampanjen, skjutit temligen öfver målet. Hvad angår de fördelar, som kunna blifvit lofvade Sverge och Danmark i utbyte mot ett rent moraliskt biträde, så synas de icke kunna vara särdeles stora. Ty på det hela, kan man icke dölja för sig, att ett biträde af detta slag ifrån makter af andra ordningen tillägger ingenting särdeles till Vestmakternas styrka. Vi fatta då icke heller rätt klart hvad de Skandinaviska staterna skulle kunna vinna på denna modifikation af deras hittills iakttagna ställning Dessa ord bekräfta på ett öfverraskande sätt de uppgifter hvilka den Ryska tidningen le Nord emottagit från Stockholm. Denna tidning har nemligen i Sverges hufvudstad en högt uppsatt korrespondent, som företagit sig att i den Ryska tidningen försvara Carl Johans politik, och att dessutom traktera med åtskilliga nyheter från Sverge. Ett af dessa bref, som just afhandlar den här berörda frågan, har foljande märkliga lydelse: Stockholm den 16 Nov. Om den oförmodade ankomsten till Stockholm af en sådan person som general Canrobert, ännu ytterligare förhöjd genom karakteren af utomordentligt sän debud från kejsar Louis Napoleon, kunnat i de första ögonblicken tillnarra sig något litet enthusiasm af massorna, så kan man nu säga, att nu, då ridåen har gått upp och verkliga anledningen till denna glänsande beskickning blifvit uppenbar, bade en djup bekymmersullhet följt på den första öfverraskningens hänförelse. Ni erinrar er att konungen i början af rsistlidne Oktober, enligt en af franska kejsaren tillkännagifven önskan, skickade honom sitt porträtt, i detta fall följan de konungens af Danmark erpempel. Denna beskick ning anförtroddes åt theaterdirektören baron Enut Bonde, åt hvilken man genast vid hans enkomst till Paris skyndade att dekretera titeln och insignierna såsom kommendör af hederslegionen. Man trodde i Paris att den som hade sig denna mission uppdragen var på samma gång förtrogen och tolk af sin konungs tankar, och det var i denna föreställning som man, allt under det man öfverhopade baronen med artigheter och hedersbetygelser, frågade honom i dera intima samtal om konung Oscars verkliga tänkesätt och hemliga politik. Det synes nu påtagligt att baron Knut Bonde, måbända alltför litet van att segla i diplomatiens moln, (trop peu habitud å nager dans les nuages diplomasiques) låtit under dessa samtal hänföra sig att tala till fördel för vestmakterna och att han, tagande sina egna önskningar för sin suveräns, hvars tystlåtenhet och försigtighet blifvit ett ordspråk, i en falsk dager framställt den politik Sverige hade beslutit sig till att följa under kriget mot Ryssland. I detta afseende veta personer härstädes, som äro invigda i hofaffärerna, att herr Knut Bonde gått oändligen längre i sina diplomatiska relationer med bosvet i Tuilerieroa än