—— — — ————777777 — — Mary Ann log. Ja mycket roligt blir det att få se Rosita. — Markisinnan de Vere kommer nu från Rom, der hennes bröllop firats. Lady Isabelle och Dolorez voro der, Amelie och Adalbert afven. Det var ingen mer der. — Icke lady Carmela Glenville? — Nej hon är ännu i Syracusa hos sin sjuka son. — År mr Halbert ännu sjuk? — Ja, han lider af en bröståkomma, som ingen kan komma underfund med. Lady Carmela skrifver, att läkaren rådt bonom att fara till Madeira. men han vill icke, silter jemt vid ett fönster och ser på något, I som han häller i handen. — Hvad är det? — Åh, det är bara en stor bukett af tropiska blommor, en förvissnad bukett som längesedan mistat sin doft. — Ett souvenir? — Måhända. — Af någon vacker och grym sicilianska som icke älskar Ebglands söner, voro de än sköna som Halbert Glen ville. Signor Mario smålog. — Eller som don Carlos, sade han, arme unge man, du får ingen Elizabeth mer. — Hvem vet? sade Arabella skrattande. Mary Ann log. Jag tror Arabella har rätt. Glömma är dagens lösen. Malvina såg upp; förvåning låg i blicken, i de stora mörka ögonen. — Kan någon glömma lady Rosita? sade hon. — Hvarför icke? — Hvarför? sade Malvina lifligt, för att lady Rosita är så vacker, så älskvärd! — Men många andra äro det äfven!