S po MT SUIT ÅOLILILHA SBUIIC. HET oaktadt vårdslösheten i detta hänseende, som isynnerhet är straflvärd, då samma personer ägt familjer att försörja, väl må synas skyldig att bära sitt eget straff, så bör man dock erinra sig, dels att det är icke de friske som behöfva hjelpare, utan de sjuke, dels att samiljerna, hustrun och barnen, icke rå för hvad männen brutit. Mången nöd kan ock å mannens sida vara oförvållad, och det blir på grund af allt detta den förmögnares skyldighet att icke undandraga sig att lemna den bjelp. som i alla händelser blott blir ett ringa offer af hans öfverflöd. De som nitälska för de fattige måste utan tvifvel vara beredda att till den instundande I vintern få i detta fall mer än en gång vadja till Götheborgs förmögnare innevånares barmhertighet och frikostighet. Närmast torde man nu få fästa uppmärksambeten på den till nästa Thorsdag och Fredag utlysta auktion å arbeten af klader, m. m., försärdigade under årets lopp vid sällskapets ,för öm och sedlig modersvård arbetsinrättng. Det bör nämnas, att omkring 100 qvinnor hafva vid nämnde arbetsinrättning vunnit sysselsättning och åtnjuta sådan ännu i denna stund, hvilka så mycket mer tagit inrättningens tillgångar i anspråk, som arbetslönerna, till följd af de stegrade priserna å lissmedel, måst icke obetydligt förhö jas. Det synes oss, alt denna det nämnda sällskapets verksamhet förtjenar att af stadens ölriga innevånare varmt understödjss, då det sält, hvarpå de fattige här erhålla understöd, utan tvifvel är det mest rätta och praktiska, då det utgår från principen, att i första rummet låta hvar och en förtjena sitt bröd. En af de mest beklagansvärda omständigheter i våra samhållsförhällanden är just den, att personer finnas, som icke kunna, med bästa vilja, på ärligt sätt försörja sig. Eller tånkom oss i den ställning, att vi kunna och vilja arbeta, men äro ej i stånd att erhålla något arbete till eget och familjs uppehälle. En sådan ställning måste för hvarje menniska, som änn äger någon moralisk sjelfkansla i behåll, kännas obeskrifligt bitter, och de som en gång pröfvat densamma skola kanske ej vara så fort tillreds, att mot dem som yrka på samhällets förbindelse, att tillhandahålla arbete åt sina arbetslösa medlemmar, slunga den utnötta frasen om ,, Socialism och Kommunism. Denna förbindelse har man ock börjat i de flesta lander numera känna, så mycket helldre, som man klarligen insett, att den samhällets förbindelse, att underhålla sina fattiga utan arbete — en förbindelse som ej bestrides — icke kan vara större än att tillhandahålla dem arbete, hvarigenom de demoraliserande verkningarne af det förra systemet, det rena allmosegifvandets, i betydlig mån förmildras. De två stora håsstangerna för proletariatets motverkande äro: folkuppfostran och beredande af arbetsförtjenst. Der det sednare ej. sker af sig sjelf, genom en liflig industriell verksamhet, hvilket är den enda, rätt naturliga, varaktigt verkande utvägen, så måste man tillgripa det mera artificiella systemet, att söka öppna nya arbetstillfällen för de behöfvande. Detta kan, såsom vi mer än en gång tagit oss friheten erinra, ske till samhällets egen båtnad, alldenstund man alltid har arbetsföretag, som böra utföras, och hvilka man då blott bör söka i möjligaste mån så ordna, att de göras på de tider, då arbetslöse personer dervid kunna vinna sysselsättning. Det sällskap, hvarom vi här tala, har just gått denna väg, i det man öppnat arbetstillfällen för qvinnor, hvilka på samma gång äro deraf i största behof, och tillika hafva svårast att erhålla arbete på nyssnämnda naturliga väg. De arbeten, som här producerats, kunna icke precis sägas vara för samhället oundgängligt nödvändiga, men de kunna dock blifva af stor nytta, om de af de förmögnare uppköpas och sedermera utdelas åt behöfvande i st. s. den penning, hvarmed man nu ofta söker göra sig dem för tillfället qvitt, och hvilken tyvärr mången gång länder den emottagande mera till skada än gagn. Men en vigtig sak är, att arbelena icke försdljas till underpris, ty mången, som sålunda tillegnat sig en hop persedlar, behöfver sedermera för deras förfärdigande icke anlita personer, som man förut för detta ändamål sysselsatt. Härigenom blifva nu dessa utan arbete och den sista villan blir värre än den första. En annan inrättning, af största Vigt för den förekommande sattigväården, är den Pant låneinråttning, som är under bildande och för hvilken ett sammanträde befinnes utlyst till nästa Thorsdag, kl. 5 e. m., i Borgerskapets Äldstes sessionsrum. Man har all anledning att vänta goda frukter af denna inrättning, i det medellöst folk genom densamma komma att befrias från det skändliga prejeri, hvarför de hittills varit utsatta, då de merändels för sina pantlån nödgats betala ända till 00 3 100 2 — — mm — — —