— — — — Hr Rothschilds underskrist saknas på denna adress. NORDAMERIKA. Från Washington skrisves under d. 24 Oktober till en tysk tidning: -Allt är upptaget med förberedelser till kongressen, som efter all sannolikhet skall blifva mycket stormig. Valen i Ohio och Pennsylvanien äro slutade och ha på båda ställena utfallit till fördel för demokraterna och mot Know-nothings; i Ohio segrade abolitionisterna (slafveriets motståndare, republikanarne), i Penn sylranien det nationaldemokratiska partiet. Jag hade alltså ej oratt, då jag sör ett par månader sedan yttrade, att nordamerikanska solket var för klokt att tåla ett sådant parti som Know-nothings längre än ett eller två år; partiet är ännu icke två år gammalt och allaredan så godt som afsomnadt. Det uppställer ingen kandidat till nästa presidentval och skall svårligen kunna framtvinga någon af sina anhängare till en högre post. Partiet har gjort fullständigt fiasko i Nya-England, der det hade majoriteten, i Pennsylvanien, hvarifrån det utgått, i Ohio, der dess anförare blef skjuten genom hufvudet af en Tysk, och i Kentucky, der det ännu för få veckor sedan kom till blodiga uppträden i Louisville. Uti intet land i verlden kunde väl heller en större dumhet begås än att bannlysa den klass af medborgare, som aldramest bidrager till landets blomstrande tillstånd och framför allt är grunden till välståndet i de vestra staterna. När man betänker, att i Amerika icke blott menniskorna, utan sjelfva boskapen härstammar från gamla verlden, måste man förvånas öfver den anspråksfullhet, hvarmed ett amerikanskt I parti försökte göra de infödde till ett slags adel i jemförelse med Europeerna. Då Spanjorerna nedsatte sig i Nya Verlden, funnos der hvarken hästar, får eller hornboskap. Ehuru dessa djur sedermera på ett förvånande sätt hafva förökat sig i Amerika, äro de dock ursprungligen införde från Europa, och detsamma gäller om de vigtigaste sädesslagen, såsom hvete, råg och korn. Tillochmed ris, bomull och socker äro hitplanterade från Gamla Verlden. Knov-nothingarne hoppades kunna hålla tillsammans åtminstone till nästa presidentval, men de voro häruti lika olyckliga, som mått lighetspredikanternas parti. Vid det sig nu närmande presidentvalet kommer derför blott tvenne partier att uppträda, ett nationaldemokratiskt och ett abolitionistiskt susionsparti, hvilket sednare omfattar de förnämsta whiggerna i norden och alla demokrater, som äro motståndare af slafveriet. Såsom förhällandena nu gestalta i Unionen, kan man sörutse, att det nationaldemokratiska partiet skall segra vid valet. Dess förnämsta kandidater till presi dentposten äro William L. Marcy, för närvarande statsminister, James Buchanan, amerikanskt ö sandebud i England, Jesse D. hright, s. d. guvernör, nu senator för staten Indiana, Ilenry A. Wise, guvernör i Virginien, samt slutligen, af lust till makten, den nuvarande presidenten Francklin Pierce, som för öfrigt är en omöjlighet. General Cass uppträder sannolikt ej mera såsom kandidat, och med undantag af statsministern finnes ingen statsmannatalang i hela general Pierces kabinett. Oppositionen uppställer antingen Chase, guvernör i Ohio, Serard, s. d. guvernör, nu senator för staten New-York, eller Thomas Benton, general Jacksons bekante och erfarne vän. Jag tror emellertid icke på koalitioner i republiker och; är öfvertygad om att segren blott är möjlig för likartade elementer, sådana de förefinnas i det demokratiska partiet. Hvad som gör det nationaldemokratiska partiet starkt, är den omständighet, att dess bestånd såsom herrskande parti gör sjelfva unionen stark, och af dennas existens beror dock hufvudsakligen landets väl och ve. Blott en omständighet kunde blifva farlig för nationaldemokraterna, näml. om presi dent Pierce i sitt nästa budskap intager en krigisk ställning gentemot England, i den ogrundade förhoppning, att han härmed skulle smickra de demokratiska massorna i södern; ty att ett krig med England skulle höra til hans allvarliga assigter kan jag aldrig tro; han har redan låtit drisva sig ur så många positioner, att de, som närmare känna honom, ej längre fråga efter, under hvilken fana han ställer sig. Deremot skulle en krigisk ton i budskapet ej vara utan inflytelse på Europa, utan göra såväl Frankrike som England mera böjde för freden. Det är isynnerhet härpå Pierce rakj nar, och ministern Marcy, som spelar samma roll i samma afsigt, bistår honom troget. Här — —