helsa på mig och mrs Malvina, lady Elinor plumbury. 2 Victory skrattade: lady Elinor som mamma är så lik. Mamma, mamma, kom! ropade hon. — Mrs Malvina rusade in, åtföljd af 5 skrikande, stojande hvithåriga barn. — Victory min engel, hvad står på? — John, låt bli mig! lilla Rosita skrik icke så! Agnes och Gabrielle drag intet sönder min schavl! lilla söta Ronald, låi mig få tala medl mamma, du är nu hela 6 år, stora karlen. — Söta memma, lady Elinor Ptumbusty kommer hit i afton. — Lady Elinor? himlens Gud, är det sant? hvad skall jag hafva på mig? säg Augustus! du har smak. Skall jag taga min moirs ventre de biche? — Ja lilla memma, gör det! så roligt få se lady Elina, tycker intet mamma de!? Victory gick att syssla i köket. Mrs Malvina ref fram alla sina mössor, utvalde en och sände ilbud till London för att få marabouts uti den. Victory sade till om en tårta och en vol au vent på beckasiner och gick sedan upp i sitt rum, tog en jusblå taftsklädning på sig, strök makassarolja i sitt hår och såg sig i spegeln. Hon var oändligt täck, illa Victory, sig mycket lik, blott litet fetare än förr, men dubbelhakan klädde ej illa det rödhvita ansigtet med sitt mjella hull. Figuren var ej så vacker som förr, men detta var de små englarnas skull, sade mrs Malvina, som snart skulle få en liten broder till, ty mrs Malvina önskade en gosse och funderade på att kalla honom Bertrand eller Bajard efter le chevalier sans peur et sans reproche. Klockan slog 7, då rullade en vagn in på gården. Lily skällde, lilla John skrek, mrs Malvina såg sig i spegeln, Victory satte en mantille på sig, mr Augu