Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1855, sida 3

männingen Svedsmoen belägna afrättsplatsen. Kl. nära 9 voro vi framme, och stadnade på något afstånd. medan K. M:ts dom upplästes; uppehållet varade blott några minuter, hvarunder vi samtalade. Han frågade då om han fick säåga några ord till folket, som han såg, och då jag förvissat mig, hvilka desse skulle blifva, bifölls det. Vid eifvet tecken flyttade vi oss närmare och stego ur åkdonet, då jag tog delinqventen i handen och förde honom midt för öppningen af spetsgården, som var omgif -en af en stor folksamling. Der stadnade vi med blottade hufvuden och jag ställde mig midt för delinqventen, som knäföll; en allmännare högljudd gråt hördes och han sade: Härsen J nu alla, att syndens lön är döden, men J skolen alla ock veta, att Guds gåfva är det eviga lifvet genom Jesum Christum vår Herra. Derpå läste jag med hög röst dessa psalmverser: O Jesu du, som med din död Har frälsat mig, från evig nöd, Gif att beredd och nöjd jag må Min sista stund till mötes gå. Nu rösten skälfvande och bruten Åkallar, Frälsare! ditt namn, Ack räck mig här i dödsminuten Din öppna, hjerteliga famn, samt 4Fader vår och Välsignelsen. — Nu aflöste jag delinqventens halsduk och föreband ögonen ); han steg upp och lade hastigt af rocken och fattades sakta i armen af en närstående ledsagare, samt gick stilla och stadigt mot målet; det sista knäfallet skedde och just som han, enligt vårt aftal. lade armarne i kors öfver ryggen, föll bilan och i blinken var allt slut. — Den hemska tystnad, som redan med delinqventens framträdande inom spetsgården inträdt bland den omgifvande menniskomassan, fortfor några minuter. Liket nedgrafdes, spetsgården upplöstes och allt folket aflägsnade sig i stillhet, utan tvifvel med häpnad i sina bjertan öfver den rysliga tilldragelsen, som sedan 54 år tillbaka icke i häradet och sedan 19 är icke i länet timat. Både länge och vidt omkring torde den komma att utgöra en kraftig varniog mot synden och isynnerhet hafva ställt en spegelbild för lättsinnig och öfverdådig ungdom ). som här såg en blott 27-årig menniska rättvist falla ett blodigt offer för sitt grymma brott.