? — — —— Febern målade hennes kind rosenröd; hon var jnsande skön. Woldemar såg på henne, såg på sin ring. — Min brud, sade han. Då såg han något som glänste på Rositas hals. Det ver etc krusifix. Waldemar kysste det bäftigt och rusade ut. Gamla Marta kom in, Rositas amma, och Pbebå, hennes kammartärna; de hade icke sett Waldemar, Som hastigt ringt och skyndat ut. — Lady Rosita bar hjernfeber, sade Martha. — Hvad säger du? — Ja, hon yrar! Ejertats feber. Dagar förgiogo. Med ångest i hjertat satt Dolorez vid Rositas säng. Mary Anna gick och sysslade vid bord:t med medikamenterna. Tårar glänste i de milda ögonen. Mrs Malvina och Victory flödade i tårar derutanför i det lilla kabinettet. Edgar hade gått efter doktorn. Ez Holbert Glenville låg på en soffa i sitt rum och snystade högt i vild förtviflan. — Mamma, sade han, gå för Guds skull och fråga, huru det är. Lady Carmela gick, blek af ångest. — Mrs Malvina gret: — Herre Gud, så sorgligt. Hon kan icke lesva. Den arme mr Darville, den söta lady Rosita! — När kunna lord Adhemar och lady Isabelle komma? — I morgon först. — Tror mamma, att Rosita kommer sig?