Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1855, sida 1

Mrs Malvina skakade hufvudet. — Denna natt skall afgöra lif eller död .. nionde dygnet .. sanslös hela tiden .. icke känt igen någon. Icke Edgar, icke mig, icke lady Geraldin.. talar icke, bör intet, ser intet — Hvad säger doktorn, Mary Ann? Ma.y Anu var blek och utvakad. — Jag vet icke, jag gick, då han kom. Då störtade Edgar och Dolorez in, bleka som döden. Doktorn följde dem. — Död? frågade mrs Valmy sagta. — Nej, men blott ett underverk kan rädda henne. Mery Ann hopknäppte ovillkorligt sina händer. — Kunde hon blott väckas ur sin dvala! sade doktorn; en häftig sinnesskakning kunde rädda henne. Men ännu sinaes hopp. Gå och lägg er, mr Edgar, och Di mrs Valmy och miss Victory! — Jag vakar, sade Dolorer. — Och jag, sade Mary Ann. De gingo alla, — Mary Ann, sade Dolorez, vill du rädda Rosita? — Om jag vill? Gud endast kan det! — Minns du Rositas ord i natt, som ingen mer än vi hörde? — Jag förstår dig, Dolorez; min, sade hon. — Tyst! gå genast, bed honom komma, han är din svåger, gå! Några hus derifrån, på samma gata, bodde baron de Marigny. Han satt på en stol i fönstret, blek och dyster som en skugga, all färg var försvunnen från hans kinder, all glans ur ögat. AA — Kom! sade Mary Ann sagtaHan lydde mekaniskt. De stodo vid Rositas sjuksäng. Blek och liflös låg hon der, utan rörelse, utan kraft; anden slumrade.