Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1855, sida 2

Då hörde han röster i rummet bredvid, han lyssnade, — Rosette, ljufva Rosette, allt vill jag göra för dig! Halbert Glenvilie smålog, ögat glänste, tanken flög tillbaka till lady Rosita, den vackra, älskvärda Rosite, som på tre månader icke lemnat hans hjertas duk. der hon i rika färgor stod målad. Halbert Glenville var nitton år, liflig och varm som ett söderns barn, som sin moder, den venetianska signoran, med de svarta ögonen och den glödande fantasien. Effy Warden inträdde — Mr Halbert, ack så roligt! sade hon, hvarför så sent? — Jag kunde ej förr, min goda Effy, jag var hos lady Darville. Den gamla qvinnan smålog. — Vet du, mitt barn, du borde icke gå till lady Rosita, minst klockan tolf på natten. — Hon bad mig komma, med baron de Marigny, en vigtig sak. — Halbert Glenville, du är ung, lady Rosita är en engel, men hon är en annans bustru; kom ihåg det! — Hon älskar icke mig, sade han smärtfulit. — Nej, Edgar Darville, sin man, älskar bon, en hygglig ung man! Halbert Glenville smålog: — Goda Effy, min kära Effsy, gå efter ett glas mjölk åt mig, och kom sedan och tag med dig de spanska drufvorna, du vet! Den gamla omman blickade leende på sin käre Halbert och gick. Ännu en gång ljöd Rosettes namn i rummet bredvid. —