Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1855, sida 2

I so ae 82—TD RR RR ov i nas så orimligt, om ett bref en gång komme att assändss, sådant som Svenska Tidn:n antydt. Har ej dessutom kon. Carl Johan gifvit ett mycket lysande föredöme för en sådan hög politik 2 Vi äro Sv. Tidn:n förbundne att den öppnat oss ögonen för möjligheten af ett dylikt dubbelspel, churu vi tillsvidare hoppas att denna möjlighet aldrig skall blifva verklighet. Den andra punkten i samma märkliga uppsats, hvilken, medan vi hafva nöjet att tala med Svenska Tidningen, ej bör förbigås, är Tidn:ns svar på vår förfrågan, huruvida den hade sig med visshet bekant, att det beryktade Familjefördraget, som skulle ha gått till ända år 1820, icke sedermera förnyats. Sv. Tidn. genmäler på denna sråga: Ett fördrag, som Sv. Tian., med anförande af fördragets egna ord, förklarar vara till all kraft och verkan upphördt, och hvilkea förklaring regeringen bemyndigar Postoch Iurikes Tidningar tillkännagisfva Yvara fullkomligt rittig och öfverensstämmande med fördragets innebåll och ordalydelse — samma fördrag miisstänkes likväl ändå fortfara! Regeringen skulle låta förklara ett fördreg upphörat, som vore förnyadt! — År sådant rimlig:? H ilka svar kunna tillfredsStäl a så beskassade ståzare? Ja, samma tidning har en korrespondent från Stockholm, som kallar Sv. Tidn:s be: tämda förklaring, uti hvilken ej ett enda ords tvetydighet finnes, för advokatorisk, och Postoch Inr. Tidn:s så bestämda yttrande slingrande. MHvarföre önskar Tidn. ett svar från samma hand, hvars ganska bestämda svar nyss förut kallats advokatoriskt? Sedan hon imellertid fått nu lemnade svar, gissa vi att hon skall fråga: Ja, men Jester nu intet akriflligt fördrag finnes, månne ej nagot muntligt eger vyum?X Svaras också detta med nej, skall väl den förslagne frågaren återtaga: -Men månne ej en tyst öfverenskommelse? Skulle han slutligen bärpå erhålla ett harmens och otålighetens afgörande nej, så hade han ju alltid öppet att utropa: Hvilket advokatoriskt svar! Huru kan man yttra sig så slingrande ? Ar sådent manliga tankars språk eller ålderbrutna qv nnors här? Efter denna höfliga förklaring å Sv. Tidn:s sida, torde vi få upplysa, att vår fråga dikterades deraf, att vi tro oss veta, det ifrågavarande fördreg blifvit icke blott muntligt, utan t. o. m. skriftligt förnyadt mellan Carl Juhan och kejsar Nikolaus, kort efter den sednares uppträdande på Rysslands thron, så till vida nemligen, att konung Carl Jokan i ett egenhändigt bref till kejsar Nikolaus på honom öfverslyttade alla de föreningsband, som bundit Carl Johan och Alexander. De närmare upplysningarnesshärom skall Sv. Tidn. snart emottaga i ett, då hon läser detta, troligen till Stockholm anlandt arbete. Det var kännedomen härom, ssom framkallade vår fråga. Läsaren kan deraf sjelf bedöma halten af Tidn:s svar. Såsom ett ytterligare bidrag till Sv. Tidn:s historia, hvilket för denna gång blir det sista, anföra vi i sin helhet följande: Vi yttrade, säger 8v. Tidn., för några veckor sedan, att vi i 1812 års politik endast försvarade det då slutna förbundet med Ryssland, men icke dess vilkor, samt att vi ou, i likhet med hvad vi gjorde för tvenne år sedan, reserverat oss mot Carl Johans åsigt alt osvergisva Finland och i stället betinga oss Norge. Heandelsoch Sjöfartstidningen frågar oss hvar vi förr yttrat detta. Vi hånvisa bladet till 8v. Tidn. n:o 225 för 1853, der, i slutet på en artikel, innehållande försvar för 1812 ärs politik, förekommer följande, hvilket, då det läses i sammanhang med det föregående, tydligen visar nämnda nedlagda reservation, ty om detta ej varit meningen, hvarföre skulle dessa ord hafva ytjrats. De voro: En punkt i 1812 års politik hafva vi icke vidrört, den nemligen huruvida det varit förmånligare för Sverige, att såsom vilkor för förbundet med Ryssland, betinga sig Finland i stället för föreningen med Norge. Detta är en ny politisk fråga, men den beror först på om vi kunnat få Finland. Män med samma trovärdighet äro af motsatta tankar. Somliga säga, att Alexander varit beredd till allt, — andra säga: Ja, allt — utom Finland, emedan han derigenom skulle hafva nedsatt sig i sitt folks ögon, Är icke detta, käre läsare, en mycket klar rreservation mot Carl Johans äsigt att öfvergifva Finland och i stället betinga oss Norge. — Enligt vår enfaldiga uppfattning innebära de anförda orden snarare motsatsen, d. v. s. ett bifall till Carl Johans politik att lemna Finland å sido. Sv. Tidn:s rasonnemang är nemligen: Frågan om Carl Johan skulle återtaga Finland berodde derpå om vi kunnat få Finland. Nu säga somliga att vi det kunnat, men andra, med samma trovärdighet, att vi det ej kunnat. — Konklusionen blir väl, enär Sv. Tidn. särdeles accentuerat det sista alternativet: alltså kunde Carl Johan, efter all sannolikhet, ej handla annorlunda än han gjorde. Detta kallar emellertid Sv. Tidn. för en reservation mot Carl Johans handlingssätt i den delen. Vi undra om någon förnustig menniska kunnat utleta en sådan mening under de anförda orden. — Vi anade också genast att RO XXXXXXOXOXRXSRLOESORORRE AE KKR