Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1855, sida 1

Msjor Valmy ringde: — Bed mrs Malvina komma, sade han. Mrs Malvina kom i en elegant nattdrägt, och studsade vid Rositas åsyn, men bleknade förfärligt, då majoren talat ut. — Gud, min Gud! stackars Waldemar, hur skall han trösta sig! min arma Victory. — Vet du hvad, Malvina, de skola icke resa, jag skickar efter Burlington, han är en bra gosse, litet lättsinnig, men i botten god som guld; jag kände hans mor vackra Grace O Neil, valsade som en engel. Victory får allt hvad vi hafva, blir lycklig, tyckte aldrig om de Marigny, blir mrs Burlington helt simpelt. — Mrs Burliogton! utbrast mrs Malvina, nej, förr dör jag på fläcken; min Victory mrs Burlington? nej, hon blir baronessa de Marigny och med tiden hertiginna de Vere, ty lord Arthar dör snart och då blir Waldemar markis de Vere-Roseville. Rosita log: — Men Victory rymmer med mr Augustus, om icke hon får honom. M:s Malvina bleknade förfärligt. — Jag skall sjelf gå och tala vid Victory. — Och jag vid mr Augustus, sade majoren; törhända kan allt ännu ändras. — Ja, säkerligen, sade mrs Malvina; han kan ej motstå mina tårar, Waldemars förtviflan. Stackars arme Waldemar! det gör mig rysligt ondt om honom. Han anar ingenting? — Nej, sade Rosita i det hon gick ut. — Gud välsigne er, lady Rosita, sade mr John.